Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 2. Inom hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
INOM HUS.
Vid samma tid som Nanny beredde sig att visa den unge
främlingen vägen, finna vi den gamle Lönner — en för sin redbara vandel
allmänt aktad gubbe — sittande på sängen i sin egen kammare.
Försvagad af år och månget bittert bekymmer, det han ej spårlöst
kunnat bekämpa, bibehöll han likväl ännu den mildhet och tåliga
fördragsamhet, som alltid utgjort grunden för hans karakter.
Hans långa hvita hår nedföll kring ett ansigte, hvars vackra drag
icke voro alldeles utplånade; och under det han med ett uttryck, som
förrådde på en gång värdighet och nöje, smackade på munstycket af sin
lilla tobaks-pipa, riktades hans ögon tid efter annan på en ung välväxt
qvinna, hvilken satt i gubbens länstol och läste högt ur ett bref, som
nyss anländt.
Detta bref, hvilket förde Göteborgs poststämpel, var från den
gamles äldste son, den unga qvinnans man, styrman Ragnar Löuner, som
för tre månader sedan tagit farväl af de sina.
Under det läsningen fortgick, lekte i ena hörnet af rummet
tren-ne barn, hvilka kommit i batalj om eganderätten till en stackars
vind-torkad gädda.
I andra hörnet satt Calle — en lång yngling med ett obeskrifligt
små-roligt och enfaldigt ansigte — och blickade under lugg, än i taket
och än på barnen, allt medan han ändå ganska väl lyssnade till hvad
svägerskan läste, ty Calle var icke så enfaldig som folket trodde,
fastän han ständigt småskrattade på sitt eget sätt och icke tog sig af
någon annan lärdom än att sköta jord-torfvan, på hvilken han uppväxt.
”Magda”, sade gubben, i det han kastade ett nytt kärleksfullt
ögonkast på sin sonhustru, den raska och ömsinta Magdalena, ”jag
menar att du läser om brefvet en gång till — det är son, som harhjertat
på rätta stället!”
”Än man då!” svarade Magda, och en lätt rodnad kom att
ytterligare höja rosorna på hennes friska kind.
”Man också, det förstås, och bror se’n ... Läs om brefvet —
det blir icke mindre roligt att höra det för tredje gången, då Nanny
kominer hem.”
Sonhustrun, som ännu icke hoplagt den kära skrifvelsen, började
den genast ånyo, och i rösten låg både stolthet och glädje, då hon
läste följande:
”Älskade och kära Magda, min trogna vän och ömma maka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
