Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 4. Kammaren och Loftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMMAREN OCH LÖFTET.
29
patiserade med alla lidande och förtryckta, men hennes oändligt
kärleksfulla hjerta kunde ej heller neka sig att sympatisera med de lyckliga,
fastän hon alltid måste sucka, då hon läste om dem.
Men sedan hon suckat öfver dessa varelser, som lefvat, suckade
hon för dem, som lefde.
Hon fasade — så högt hon än älskade sina syskon — för den
dag, då hon skulle förlora sin far, i hvilken hon dyrkade ett slags
högre väsende.
Och hon ryste och bäfvade, när hennes tankar kommo att dröja vid
den tid, då någon man allvarsamt skulle kasta ögonen på henne — det
fans de som redan gjort det — för att utse henne till sin hustru.
Hvem kunde det väl bli, om ej någon bonde.. eller någon
skut-skep-pare.. eller — än värre — någon af socknens handtverkare ?
s O, det vore omöjligt!
En sådan kärf, rå och kallsinnig man skulle skrämma henne till
döds! Huru skulle väl hon bredvid honom våga ens tänka så som förr,
huru åt honom kunna meddela hvad hon så ofta i sitt hjerta
kände... Nej, nej, hon måste förblifva ogift... ensam — alltid ensam.
Kanske ingen bonde heller vill ha henne? Hade väl en enda af dem,
då hon midsommaraftonen vågat sig till deras dansar, bjudit upp henne!
Nej, endast med dumma och blyga blickar hade de betraktat mamsell
Nanny — hon var ju ej deras gelike.
Det var aftonen efter den, på hvilken Nanny haft det ovanliga
mötet vid källan i dalen.
Hela dagen hade hon med oförtruten flit, ehuru då och då något
förströdd af minnet, hjelpt sin svägerska med hushållet, barnen och
väfnaden. Men nu hade hon tagit sig ledighet, för att fly upp till sin
kammare, der hon var fullkomligt ensam med sig sjelf.
Denna ensamhet var så ljuf.
Utom den lilla pinn-soffan, som var Nannys sofplats, egde denna
hennes fristad en liten bokhylla, tre eller fyra blomkrukor, en
dragkista och ett sybord, de begge sednare förfärdigade af Calle, som kunde
snickra, då han ville, och han hade fordom velat göra allt åt Nanny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
