Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 4. Kammaren och Loftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
KAMMAREN OCH LÖFTET.
Och härmed vände sig Calie och trafvade öfver vinden in till sitt,
der han satte sig på sin stol och började samma sysselsättning som
förut, blott med den skillnad, att, då han denna gång upplyfte hufvudet
från syrenerna, en ny dagg fallit på dem.
Men nu kom der ett bud från en af grannarna och störde den
lyc-salige Calie.
En bondmor, som skulle i stor likfärd, anhöll så mycket om en
liten handräckning för den följande dagen, och den alltid tjenstvillige Calie
lofvade genast, hur många göromål han än hade hemma, att komma och
se om barnen.
För att bli rätt välkommen företog han sig nu att skära säfpipor,
och allt under det han skar och sjöng — ty Calie diktade också visor
— blickade han upp mot den intressanta bruna muggen...........................
Men hvad gjorde emellertid Nanny?
Läste hon någon bit, såsom hon ofta brukade på lediga stunder?
Eller gick hon att drömma vid källan och bada sina fötter, såsom hon
gjorde ännu oftare?
Nej, hon var nöjd med sin sysslolöshet, hvilken också slutligen
belönades, ty bäst hon stod der vid fönstret och tänkte på.. naturligtvis ..
ingenting, fick hon längst bort emellan kullarna och träden se
framskymta en grön rock, och slutligen syntes den tätt invid källan.
Rockens egare, den unge mannen med renseln, han, som kallat
Nanny sin lilla najad — en benämning, den han trodde att hon icke förstod
— kastade sig ned bredvid klippan ocli började se sig omkring.
Kanske väntade han på någon?
Några ögonblick trippade Nanny fram och åter mellan fönstret och
dörren. Hon kände en ganska stark oro: längtan ville drifva henne ut,
blygheten höll henne tillbaka.
Hvarför hade hon dröjt så länge med sin vanliga lilla
lustvandring? Hon hade ju icke väntat någon!
Slutligen — hur hon funderade — fattade hon dock hatten och
ilade nedför trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
