Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 11. Fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKET.
75
”Men det är icke möjligt — det är icke sanning!”
”Jag säger jag att det är sanning, och ifall du frågar honom
hvar-för han ständigt går till dalen, tror jag knappt att han skall våga neka
att han der sitter i all sköns förtrolighet med gamle Lönners dotter,
den lilla täcka Nanny, för hvilken han läser skaldestycken, emellan det
han, under förevändning att lära henne spela gitarr, fattar hennes händer.”
”Om detta eger grund, om han under vistandet i mitt hus
sysselsätter sig med en så usel intrig, så skall jag, som anser mig vara i
mors ställe för honom, i morgon dag sönderslita detta förhållande....
Men huru vet du det?”
Detta var en fråga, som herr patronen icke sanningsenligt kun.ie
besvara.
Han skulle då hafva omtalat att, redan samma afton som han
genom Calles uppträdande så snöpligt måst Jemna den väna Magda, lian
på hemfärden tagit en omväg, hvilken fört honom nog nära dalen för
alt kunna urskilja de der sittande personerna — och allt sedan hade
han omsorgsfullt bespejat Gottlieb, glad öfver att sålunda ega vapen i
hand emot den, som möjligtvis kunde bespeja honom på krokvägarna
åt dalen..
Alltså var det en händelse som öppnat patronens ögon för
ynglingens fel, och han hade ej trott sig böra spela angifvare, emedan dylika
små kurtiser vore så vanliga för unga karlar...........
”Icke något försvar, min herre — det förbehåller jag mig!”
svarade fru Ulrique-Eugenie vredgad ... ”Vacker historia, minsann, om den
ej slutar i tid! En mors förebråelse på ena hållet, en gråhårig fars
förbannelse på det andra... en ung förförd flicka — måhända ett
barnmord ... en kriminalhistoria, en skandal, hvari kanhända vårt hus och
våra personer komma att figurera ... Nej, så sant jag heter
Ulrique-Eugenie, detta måste ha ett slut, och det hastigt ändå!”
”Men huru?”
”Det blir min sak! Han har ju talat om att göra en vandring öfver
Dals-fjällen åt Norge — nåväl, må han resa öfver till Åmål och
der-ifrån börja sin färd. Penningar skall han få, men lyda måste han också!”
Följande afton, sedan vår patronessa med egna ögon förvissat
sig om att hennes man talat sanning, togs Gottlieb i ett förhör,
hvilket så när gjort slut på allt det tålamod, som den unge mannen egde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
