Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 13. En förvisning och ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
EN FÖRVISNING OCH ETT ÅTERSEENDE.
flickan. Om jag nu lofvar dig att betala gubbens böter, om jag vidare
lofvar dig att dra försorg om Nannys framtid — och dn vet att jag
icke bryter mitt ord — vill du då förbinda dig att aldrig återse henne ?”
”Nej, alldeles Icke ... hon skulle djupt bedröfvas öfver ett så
skamligt handligssätt å min sida!”
”Halsstarrige yngling, du tvingar mig då att säga det pligten mot
din mor, min syster, hindrar mig från att längre se dig på Almvik —
jag vill icke ha skuld i dina felsteg.”
”Om några dagar”, svarade Gottlieb, utan att visa minsta
förtrytelse, ”har jag hvilat ut efter min vandring och är då beredd att
hörsamma den gifna befallningen.”
”Godt”, mumlade patronessan, i det hon helt uppbragt aflägsnade sig
— ”du får svida för detta en annan gång”.............
Utan att spilla mycken tid på reflexioner öfver det samtal han haft,
fortsatte Gottlieb vägen till dalen.
Ilan hade ej sett Nanny i båten, och hans hjerta klappade så
häftigt att han sjelf förvånades, då han, efter att vid källan förgäfves ha
sökt den unga flickan, vandrade upp till huset, framför hvars stängda
dörr han stannade.
”Månne hon kan vara sjuk”, frågade han sig sjelf, ”eftersom hon
icke följt med de andra? Nej, i det fallet skulle de väl icke ha lemnat
henne ensam.”
Han klappade på, men måste förnya slagen, innan han hörde matta
steg nalkas inifrån.
”11 vem äi det?”
”Jag, Nanny!”
Ett utrop af glädje och häpnad följde.
Derefter frånsköts rigeln, och Nanny visade sig med kinder så hvita
som hvita rosor. Hon bar sin enda högtidsdrägt, en svart
orleans-kläd-ning, som, derigenom att den gick ända upp i halsen, visade lifvets
rundning och smidighet till hela dess fördel.
Utan ett ord, öfverväldigad af alla sina känslor, kastade hon sig
i Gottliebs armar... och aldrig hade en renare och innerligare
omfamning varit erbjuden och besvarad.
Med granulaga ömhet tryckte Gottlieb den andra kyssen på Nannys
läppar; och sedan han några ögonblick betraktat henne, sade han
sakta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
