Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 18. En timmas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TIMMAS REGERING.
113
”Ilvad för slag — eländiga behag... nå, icke skiner fyr’n der
borta mycket klar, men så pass vägleder han ändå att jag kan varsna
att jag har liksom en holländsk kolf framför mig, och den så osmakligt
tacklad att jag heldre skulle satta till hvarenda segelklut för att komma
i lä om den, än ta den under min konvoj.”
”Jag förstår icke hans rotvälska, min gode man, men att han är
en okunnig och obildad varelse, det är klart, och jag befaller honom
att genast Jemna mig!”
”Tvinga mig då att gå baklänges som min Magda gjorde med
patron — var så god!”
”Vilde, som saknar all finkänslighet — är det så man talar till ett
fruntimmer, till en förtviflad hustru, som gråter och rasar öfver sin
makes otro... O, den nedrige, den nedrige, jag skall förgöra honom
med min vrede!”
”Först kommer turen till mig!”
”Åhå, jag förstår... Nåväl, mitt ödes mått är fullbordadt — må
blod flyta! Styrman Lönner vill duellera med honom?”
”Duellera — hvad för något — nej, bevars, den fason att göra upp
affärer lemnar jag åt förnämt folk ... jag har en annan fason att göra
upp mina!”
”Hvilken då?”
”Ah, den är enkel. Jag har tänkt att det Icke kunde hända en
man något värre än att bli chikanerad i sin hustrusnä rvaro, och att
det icke fins någon värre chikan, till och med för en feg kruka, än
att... men lika godt — patron vet väl sjelf hvad han fruktar, efter
han reser bort hvarenda dag.”
Fru Ulriqne-Eugenie slog händerna tillsammans. Nu hade hon
kla-ven till mannens förändring.
”Och som”, återtog Ragnar, ”jag icke varit i stånd att träffa
honom under dagen, har jag kommit att på denna tid och detta ställe
fordra räkenskap.”
Styrman Lönner hade ej förr talat ut, än tunga långsamma steg
nalkades från gången.
Lik en retad lurande tigrinna, med ögon som lyste af hämd, satt
patronessan uppe i sängen, insvept i en stor röd shal, hvars
scharla-kansfärg kunde anses som blekhet mot det scharlakan, som brann på
hennes ansigte. Hon syntes färdig att springa på sitt rof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
