Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 19. Calle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19.
Calle.
Vintern hade gått förbi. Den käcke styrman Lönner hade åter
öf-vergifvit de sina och plöjde nu som bäst den salta böljan.
Hemma i dalen vaggade redan det späda gräset för vår-vinden.
Barnen läto sina barkflottor löpa ut. Och i det lilla huset verkade hvar
och en i sin mån till det gemensamma bästa.
Men en var der, som ej kunde verka och som satt der så stillsam
och vänlig i sin vrå — det var Calle.
Han hade varit sängliggande en tid under vintern, men nu satt han
uppe i fars länstol, den far afstått åt honom; och länstolen stod i vrån
mellan Magdas väfstol och väggen till fars kammare.
Så snart barnen ej voro ute, sutto de på golfvet omkring Calle, som
ännu kunde skära pipor, tackla upp deras båtar efter alla haverierna
och äfven, ehuru med låg röst, berätta någon vacker historia om näcken,
sjöfrun eller de förtrollade prinsessorna.
Äfven grannbarnen kommo att helsa på sin gamle vän och höra på
hans sista historier, och alla medhade sin lilla förning, den mödrarna
gjort i ordning åt Calle. Längre fram kommo också mödrarna sjelfva
med sina förningar i stora korgar, ty hvilken var det som ej Calle
tje-nat, till hvilken hade han ej varit efterskickad och hvem hade ej
älskat och hållit honom kär — hvem skulle någonsin ersätta honom hos
barnen! Man ordentligt vallfärdades till Calle, som alltid hade något
vackert och tacksamt ord att säga. Och ej heller var Calle känslolös för
den stoltheten att få skjuta alla ”presentegåfvorna” till Magda.
”Ack, den som vore sä afhållen!” sade Nanny mången gång, i
det hon med eii lätt suck tänkte på den, hvilken lofvat att evigt hålla
henne kär och den hon ej kunde neka sig att tro på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
