Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det gläder mig’ oändligen, att du kunde liafva
det nöjet, jag hoppas att sällskapet var roligt?
— Nej, ingen ting som förtjenar att anmärkas;
man vet alltid pä förhand huru dinéen blir; och
dessutom är det både löjligt och alldeles odrägligt att
icke liafva sitt eget equipage. Herr och fru
Mus-grove taga mig alltid med sig; och i deras vagn blir
jag nästan ilijel- klämd: de äro så tjocka! de taga
så stort rum! Herr Musgrove vill alltid sitta fram i
vagnen; det är odrägligt! Jag måste således sitta
baklänges emellan Lovisa och Henriette! Döm sjelf
huru angenämt det är ! Jag tror att det just är
denna sittning, som jag har att tacka för mitt illamående.”
Vi vilja icke längre utbreda oss öfver detta
orimliga samtal. Litet tålamod, ståndaktighet och
gläd-tighet å Alices sida hade en undransvärd verkan på
Maria: snart kunde hon sitta oppe i soffan, skratta
med sin syster, och hoppades slutligen att kunna äta
vid middagsbordet. Några ögonblick derefter,
glömmande sin ställning som sjuk, sprang hon till andra
ändan af rummet, för att visa Alice cn rätt vacker
blomma, som hennes svägerskor hade skickat henne.
Man satte fram litet kallt kött åt Alice, deraf Maria
åt iuera än hon; med ett ord, hon tyckte sig vara
så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
