Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarta, blixtrande ögon, livisa tänder och behagliga
drag; men hennes hy hade blifvit mörk, och hon
hade nog stark fårg, en följd af hennes långa
sjöresor med sin man, hvilket gjorde att hon såg äldre
nt än hon var; hon var då trettiofem — och såg ■ut
som hon hade fyllt fyratio år. Hon hade ett öppet,
glädt och bestämdt sätt att varaman såg att hon
misstrodde hvarken sig sjelf eller andra, att hon sade
hvad hon tänkte, och liiide ingen af de små
svagheter som vidlåda qvinnan, utan att hon derföre var
hvarken skarp eller ohyfsad; hon var verkligen ett
älskvärdt fruntimmer, och hennes man syntes
mycket betagen; lians Sophie var hans orakel. Den gode
amiralen var en glad sjöman, alltid färdig att
skratta, nöjd med allt, behandlande alla lian råkade’ som’
vänner. Detta par tillvann sig straxt Alices hjerta.
De berömde mycket Kcllinch-IIall, der’ de funno sig
förträffligt.. Alice liade den tillfredsställelsen att,
ifrån första ögonblicket, se det hvarken amiralen
eller lians fru hade sig det ringaste bekant, huru
nära de varit att blifva slägt med henne, hvilket
innerligen fägnade henne t hon intogs likväl af en
häftig rörelse när mistriss Croft hastigt sade
”Jag förmodar att det var ni, miss Alice, som
min bror hade det nöjet att ofta se, då han bodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
