Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iiartc varit vid Sommersetshire, och de kallade nu
Alices minne till hjelp. ”Mins ni ilet icke miss Alice?
Han var hos sin bror kyrkoherden i Monkford (ilet
var en rätt vacker ung karl); det är väl sju eller
ätta år sedan.” Ack! dessa omständigheter stodo
alltför mycket närvarande för hennes tankar, och
denna pröfning öfvertygade henne, att hennes
känslor voro ännu desamma som förr. IXon bjöd
emellertid till att beherrska sig och att dölja sin
ovilkor-liga rörelse; som han nu väntades till byn, och hon
icke kunde undvika att träffa honom, så måste hon
väl vänja sig vid den tankan, och bjuda till att
vara , eller åtminstone synas vara liknöjd. I följd af
den lifliga tacksamhet För den godhet han visat
deras stackars Richarrl, voro de gamle Musgroves
likaså angelägne, som deras döttrar, att göra hans
bekantskap. ”Ack, livad jag har mycket att fråga
honom angående min son! sade den goda modren?
jag är öfvertygad, att han var rätt nöjd med
honom. Miss Alice, ni som har så mycket förstånd,
ni skall hjelpa mig att tacka honom; vi skole bjuda
honom till oss, så snart vi fått veta hans ankomst.”
Alice qväfde en suck, och svarade artigt; men denna
afton lade grunden till de bittra känslor hon
framdeles skulle få erfara.
5.
Familj. Elliot. 1 Del,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
