Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill
stego I Alices hjerta, då det ögonblick nalkades, som
hon både fruktade och önskade; det som styrkte
hennes mod var, att det’ snart skulle gå förbi.
Vänt-ningstiden och sjelfva visiten upptogo också verkligen
icke mer än fem minuter: systrarna Musgrove stego
in med deras kavaljer; Alices blickar mötte Fredriks,
en otvungen helsning var det enda som visade, att
de kände igen hvarandra; Alice hörde lians röst, det
var densamma som fordom fängslade hennes hjerta,
och som ännu fängslade det: hon igenkände hos
Wentworth samma ton, samma sätt att vara. Han
talade med Maria, underrättade sig med deltagande
om den sjuke; Alice höll honom räkning derföre, som
om han hade sagt henne de artigaste saker; sedan’
talade han med fröknarna Mnsgrové i den
skämtsamma ton, som alltid bevisar ett fritt sinne. För
hela verldens goda, hade Alice icke kunnat säga ett
enda ord; hon hörde icke en gång redigt det som
sades omkring henne; hon tyckte att rummet var
fullt af folk, hon hörde tusende orediga röster; men
några ögonblick senare, var det blott den stackars
Alice i en ödemark. Hennes svåger kom till fönstret
med sina hundar, han drog kapten med sig; Maria
och hennes svägerskor gjorde dem sällskap till slutet
af byn. Alice satte sig bedröfvad till bordet, men
frukosterade icke mera. Maria kom tillbaka, talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
