Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begagnade sig af tillfället, som en smal, gångstig
erbjöd henne, der två ej kunde gå i bredd, för att
skilja sig ifrån llenriette, oeh blifva efter med sin
svåger och syster. Donna promenad var ej sä
alldeles utan nöje för henne; bon tyckte om att hafva
kroppsrörelse, och att gå långa vägar; väderleken
var angenäm; ännu hade man en ganska skiin
höstdag oeh besvärades icke af värma, solen tycktes
liksom leende bjuda den vackra årstiden ett stilla
farväl; dess strålar skimrade på de gulnade bladen
och den upplysta häcken. Alice erinrade sig några
skaldestycken öfver hösten, denna årstid, som
o-nekligen har ett eget inflytande på snillet, smaken
och känslan, och som, kanske, mer än våren liar
gifvit livarje namnkunnig poet ämne till de
charmantaste beskrifningar, der allt andas den ljufvaste
melankoli. Man närmade sig till hvarandra; utan att vilja
det; hon hörde Kaptens och de begge systrarnas
samtal, men kunde ej upptäcka något som var
anmärkningsvärd!; de talade som ungt folk vanligtvis
bruka tala, då de söka att behaga hvarandra, och
som g-läda sig åt att vara tillsammans. Wentworth
tycktes den dagen vara mycket mera sysselsatt med
Lovisa än med Henriette, och visserligen bemödade
hon sig mer om att fästa hans uppmärksamhet än
sy siren. Henriette var temligen allvarsam, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
