Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tror likväl att jag är olyckligare, tänkte
Alice: slutligen underkastar man sig med
ugderglf-venliet det som omöjligen kan förändras, en olycka,
soni den Allsmäktiges hand pålagt oss; men den man
ådragit sig sjclf, som man kunnat undvika, är väl
ännu förskräckligare. Hvilken sorg att se en annan
bemäktiga sig det föremål, som vi älskade i
Went-wortli är förlorad för mig, liksom han icke mer
vore till, oeli hans närvaro, hans älskvärdhet,
underhåller känslan och sorgen, som tiden snart skall
utplåna hos-kapten Bentick. Jag kan ej tro att hans
sällhet skall för alltid vara förbi; han är ung, han
är karl, han tröstar sig nog, han glömmer sin
Fanny och blir lycklig med en annanoch jag . .
-sa tänkte hon, då hon mötte Wentworths vänner,
hvilka äfven varit hennes om hon hade blifvit
hans maka.
De träffades , och Wentworth presenterade dem
för hvarandra. Kapten Harvill var lång, hade
ganska mörk hy, men såg’ icke dess mindre mild och
känslofull ut; han haltade litet, och hade ett
sjukligt utseende, hvilket gjorde att han såg äldre ut
än Fredrik. Oaktadt det uttryck af lidande, som
hvilade öfver Benticks ansigte, såg lian ut att vara
yngst af alla tre; kanske derföre att han var mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
