Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonluften hade gifvit henne färg, vanligen var
hon mycket blek, och hennes sköna mörkbruna ögon,
som merendels alltiil voro nedslagna , hade den
dagen ett lifligt uttryck, och den rodnad, som mannens
besynnerliga uppmärksamhet, spridde iifver hennes
kinder, gjorde henne likaså vacker som hon var i
sin friskaste ungdomstid. Hennes regelbundna
anletsdrag hade ingen ting förlorat, hennes ställning
var full af behag, det syntes klart att fremlingen
funnit henne vacker, han vände sig ofta och alltid
riktades hans blickar pa henne. Kapten Wentwort
tycktes märka det; han sade ingen ting; men
kastade äfven, en flyktig blick på Alice, och denna blick
tyckfes tydligt säga: Den mannen är frapperad af
edert utseende, oph jag förstår, honom, ty i detta
ögonblick förefaller det mig, som jag sjelf skulle
haf-va återfunnit Alice Elliot. Lovisa hade gjort sin han,
del, frukosttimman samlade dem i värdshuset, der
Maria och Carl väntade dem. Alice gick in i sin
kammare för att aflägga sin hatt, sedan återkom
hon barhufvad i matsalen, på .tröskeln höll hon på
att stöta emot en karl, som också t im ut ur ett rum;
hon kände snart igen densamma, som de nyss hade
råkat. En betjent, som de hade sett på
värdshus-gården, när de stego in, var svartklädd liksom
fremlingen, hvilket öfvertygade dem, att det var hans
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
