Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i synnerhet Maria voro alltid nyfikna: alla ses
stodo vid fönstret, för att se ägaren till det präktiga
åkdonet. Han koin ändtligen ut ifrån värdshuset,
åtföljd af värdfolket; han gaf dem drickspenningar,
och hoppade lätt upp i vagnen, sedan han kastat en
blick till fönstren. Alice stod bakom, lian såg henne
icke, och reste.
”Ack! utropade Wentworth, med en flyktig blick
på Alice, ”det är den mannen vi råkade; är det icke
han, miss Elliot?” ”Jag tror det,” svarade hon knappt
hörbart: det var första gången som han talade
direkte till henne. De begge miss Musgroves följde
ka-rickeln med ögonen ända till dess backen
undanskymde den, sedan satte man sig åter till frukostbordet.
Strax derefter steg källarmästaren in. ”Kan ni säga
oss, frågade kapten Wentworth, namnet på den
gentlemannen som nyss reste härifrån. — Ja, min
herre; det är en herr Elliot, som är ganska rik; han
kom i går aftons från Sidmouth; ni hörde väl hans
vagn under det ni satt ocli åt: han reser nu till Batli
och till London. Som hans betjent sagt oss, dog
hans fru för några månader sedan; det kostade
säkert på henne att lemna en så ung, skön och rik man! ’
”Elliot!” upprepade den ena efter den andra, medan
källarmästaren talade; det var alldeles som ett echo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
