Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan man icke få någon hjelp! ropade Wentworth t
dessa orden, de första som yttrades vid detta
sorgliga uppträde , uttrycktes ined så mycken förtviflan,
att det tycktes som lians egna krafter voro nära att
öfvergifva honom. ”Gå, sade Alice, gå till honom;
gå för Guds skull herr Bentick; jag kan stödja
Hen-riette, lemna mig, gå till er vän; kanske är ännu
icke allt hopp förloradt i anseende till den stackars
Lovisa; gnid hennes händer, hennes tinningar; se
här en flaska luktvatten; gå, gå.” Hon satte sig
på trappstegen, och lutade Henriette till sig.
Bentick hörsammade, och Carl som fått tillfälle
att slippa sin hustru, följde med till Lovisa; de
uppreste henne och buro henne mellan sig. Allt, hvad
Alice hade föreskrifvit, användes, men förgäfves,
man såg icke tecken till lif: en lindrig rodnad på
tinningarna väckte fruktan att hon hade stött detta
ömtåliga ställe emot en sten på marken. Kapten
Wentworth som ej längre förmådde åskåda denna
bedröfli-ga scene, lutade hufvudet emot muren, och
utropade med förtviflan: ”0 Gud! Gud! hennes far, hennes
mor, skola icke öfverlefva det; jag skall gifva dem
döden! Hennes syster äfven,” sade han, och kastade
en blick på Henriette, som understöddes af Alice.
”En fältskär, ropade den sistnämda, man måste
anskaffa en fältskär.” Detta ord tyckte» väcka ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
