Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, ja, miss Elliot har rätt, sade Wentworth,
till värdshuset. Musgrove, se ni efter er hustru och
Henriette, jag här henne allena.”
Oförmärkt spridde sig denna händelse ut ibland
handtverkarne och båtsmännen; åtskillige af dem
skockade sig dit, dels af tjenstaktighet, dels af
nyfikenhet. Emellertid började Henriette att återfå sin
sansning, men kunde ännu icke stödja sig sjelf; hon
anförtroddes till tvenne karlar som skulle bära henne.
Fredrik ville ej förtro Lovisa åt någon annan; han
slöt henne i sina armar; hennes hufvud som låg
orörligt, hvilande mot Wentworths axel, hennes armar
hängde liflösa; hon var en bild af döden. De
aflägs-nade sig sålunda med en obeskriflig ångest från detta
ställe, der de för tio minuter sedan vandrade af och
an, glada och bekymmerslösa. De hade ännu icke
lemnat cobb, när Harvilles träffade dem; kapten
Bentick hade kommit inspringande till dem; hans
närvaro, fasan målad i alla hans
anletsdrag,förebådade dem någon olycka; så snart de hörde omtalas
händelsen med Lovisa skyndade de till dem så fort
de förmådde. Oaktadt kapten Harvills sinnesrörelse
medtog han allt som strax var användbart, och ett
tecken emellan honom och hans hustru bestämde hvad
som borde göras. Lovisa skulle bäras hem till dem,
och invänta fältskären, som Bentick gick att skaffa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
