Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alice sjelf; ehuru hön älskade barnen, fann dem
alltför talrika och stojande. Mamma Musgrove satte
henne bredvid sig, för att så mycket hjertligare
kunna tacka henne för hennes uppmärksamhet emot dem
alla vid den förskräckliga tilldragelsen med hennes
dotter; hon upprepade i korthet allt livad hon sjelf
hade lidit : ”Men det är ej mer fråga derom, sade
hon och såg sig omkring med mildhet ; efter en liflig
oro, lindrar ingenting så mycket som stillheten och
nöjet att åter vara hemma vid sin brasa. — ho visa
bättras dagligen, sade hon; hon hoppades snart få
se henne komma tillbakas och njuta dessa oskyldiga
nöjen, innan hennes bröder och systrar måste
återresa till sina skolor. (Alice bäfvade derföre i
anseende till den stackars tillfrisknade, hvars hufvud vore
så svagt.)
Havvill och herr Bentick följa mina flickor hem,
fortfor den ömma modren. Vår goda kapten
Went-worh har rest till sin bror i Shropshire ; men han
kommer snart tillbaka, och blir, hoppas jag, ofta
här, liksom ni bästa miss Elliot: han kan hämta er,
eftersom ni är vid Kellinch. Alice tackade henne, och
sade att hon icke lemnar lady Russel. — Ilonskuile
hedra och fägna oss om hon ville göra er sällskap,
sade fru Musgrove.” Lady Russel tackade med en
bugning; och sedan hon gjort ett tecken åt Alice,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
