Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
{rang, och hade äfven önskat den såsom ett medel att
befordra Wentworths sällliet. Han liacle följt henne
i crrafven ! upprepade hon. Ack! matte han lefva,
och måtte hon göra honom så lycklig, som jag
skulle liafva bjudit till att göra det, om .. . om jag
förstått att älska honom som han fortjente, om jag
hade, som Lovisa, haft denna ståndaktighet i
karakteren, denna bestämdhet i viljan, som, nu ser jag det,
är nödvändig, då det angår vårt öde i lifvet. Ack!
visserligen var han skyldig att halla denna flickan
skadeslös för sina lidanden ; men kunde de jemföras med
mina, och har icke han också grundlagt dem? Nu,
är allt förbi; minnen, kärlek, hopp, j skolen
utplånas ur mitt hjerta ! Detta grufliga ögonblick
upphäf-ver den fåfänga tanke, som ännu smickrade det ! Hon
tillstod för sig sjelf att, så länge Wentworth ännu
var fri, hade hon ej det ringaste bemödat sig att
jaga honom ur sitt hjerta ; nu bör hon det, och utan
tvifvel skall det lyckas henne : hennes väns man skall
numera intressera henne blott som en vän. Ifrån
detta ögonblick beslöt hon att glömma honom, it
bjuda till att lugna sitt förstånd. Hon tager en bok,
gör en promenad och kommer ej in förrän till
middagen med temligen skenbart lugn. Herr Elliot var
ej mera der; Elliotska familjen brydde sig icke
vidare om Lovisa och kapten på Lacoma ; ingen fråga mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
