Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dva denna så tillbedda och så mycket saknade
qvin-na? Svaret följde af sig sjelft: ”Det iir
belägenheten och omständigheterna, som, oftare än man tror,
bestämma menniskans öden; händelsen med Lovisa
hade i flere veckor fört dem tillsamman under
samma tak, uti ett hus, som var så trångt, att man
o-undvikligen -måste träffas.” Bentick lemnade straxt
sitt rum åt den sjuka, alla hans saker och böcker
blefvo qvar; det gaf dem tillfälle att ofta råkas. Då
Henriette reste, anförtrodde hon sin syster åt honom ,
som åt en bror; hon litade mer på honom än på sin
Carl, eftersom han hade ett mildare och stillare
väsende; han vårdade Lovisa, då hon tillfrisknade, med
denna känsloömliet, som karakteriserade honom: den
sjukas svaghetstillstånd gjorde henne så mycket
intressantare. Wentworth var frånvarande, Bentick
alltid närvarande med sin ömma uppmärksamhet, och
han vav icke otröstlig. Alice hade visserligen gjort
intryck på honom; hans hjerta var sådant, som
ville hafva något att sluta sig till: sorgen och
saknaden voro ej nog för honom, och kärleken till ett
lof-vande föremål låg i hans natur. Lovisa var i hans
tankar; hon fastade sig vid honom genom
tacksamheten och af fåfänga att från honom förjaga minnet
af denna så mycket saknade Fanny. Wentworth
skrattade med henne, tycktes fördraga henne, men hade
aldrig tydligt förklarat sig hvarken öfver sina afsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
