Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon väl hoppades, att herr Elliot också ville göra
henne sällskap. Alice fortfor i sitt påstående, fru
Clay gjorde det äfvenoch, oaktadt Elisabeths tecken,
hlef hon vid sitt beslut. Alice och fru Clay voro så
envisa i sina komplimanger, att herr Elliot och
Elisabeth nödgades bestämma utgången. Elisabeth påstod,
att fru Clay hade början till snufva och borde vara
rädd om sin helsa. Ilerr Elliot undersökte kängorna,
och förklarade, att hans kusin Alices voro tätare:
fru Clay blef således tvungen att gifva efter, och
spela rolen af den ädla Elisabeths dame d’honneur.
Alice, förtjust öfver att vara befriad derifrån , lemnade
dem, och gick att sätta sig vid fönstret, för att
iakttaga det ögonblick, då regnet skulle sakta sig. Hon
var knappt ditkommen, förrän hon såg kapten
Went-vrorth, som gick på gatan; en darrning öfverföll hen-,
ne; ingen märkte det; men hon blygdes öfver sin
egen svaghet och öfver den starka rörelse, hon
erfor. Det varade några minuter, som hon ej kunde
urskilja något af de föremål, hvilka omgåfvo henne;
förvirring och tankspriddhet beherrskade hennes
förstånd och hjerta. Sedan hon åter sansat sig, såg
hon Elisabeth och fru Clay, som talade med
Ixvaran-dra och gaficke akt på henne. Herr Elliot, alltid
artig, hade gått till en gata i granskapet, för att
uträtta en kommission åt fru Clay.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
