Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elliot hade icke bedragit sig, då han hoppats att
uppväcka sin kusins intresse, hvilket han i hög grad
gjorde, likasom hennes nyfikenhet ; hon frågade
honom, besvor honom att nämna den person, som på
ett så förbindligt sätt hade talat om henne;
förgäf-ves. Herr Elliot var förtjust, att hon så ifrigt bad
honom; men han envisades att ej svara. ”Det fägnar
mig rätt mycket, sade han skrattande, att se det ni
ieke är ett ideal, och att ni har qvinnors natur att
vara nyfiken.”
Ja, jag tillstår det; men det är en galenskap att
tro det man talat så fördelaktigt om mig ; jag ser nu,
att ni har tagit denna utväg, för att truga på mig
edert otroliga smicker.
”Ni dömer mig orätt, min kusin, inföll herr
Elliot lifligt, jag kan likaså litet bedraga —som
smickra er, jag svär’ på min heder, att någon, som
känner er ganska väl, har nfmålat er sådan som jag
sagt, och än fullkomligare. Detta porträtt, som
dessutom är så likt, ingaf mig ett högt begrepp om
er förtjenst och en liflig önskan att känna er.”
Han hejdade sig en stund. Alice nedslog sina
ögon och svarade icke, men hennes kinders färg
förrådde hennes rörelse : en hastig tanke hade väckt
hennes förstånd under det att herr Elliot talade ; det
var icke kapten Wentworth, hvilken aldrig varit till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
