Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fra Smith klappade henne sakta på kinden. ,:De
tala liksom edra ögon, bästa Alilce, sade hon
småleende; sedan tilläde hon efter ett kort uppehåll : jag
hoppas att ni nu förstår? Hvad jag värderar eder
visit denna morgon! Det är verkligen charmant af
er att icke hafva glömt eder fattiga vän, när ni
hade så mycket att tänka på, och att skänka henne
ögonblick som kunde på ett behagligare sätt användas. ”
Alice hörde knappt hvad hon sade: hennes väns
forskningsförmåga förvånade och förvirrade henne,
utan att begripa huru hon kunde veta något om
Wentworth och de känslor hon hade bibehållit för
honom; det var endast han, som i detta ögonblick
framstod för hennes tankar. Ofta frestades hon att
öppna sitt hjerta för fru Smith; men de hade varit
så länge åtskiljda, och deras förtrolighet, så många
år afbruten, var ännu icke nog återförnyad, att hon
skulle våga bekänna för henne en känsla, som icke
mer delades ; men huru kände hon den ? Efter en
kort tystnad, började fru Smith : ”Säg mig, bästa
Alice, jag ber er derom, vet herr Elliot något ora
våra förhållanden? Vet lian att jag är i Bath?”
Herr Elliot! upprepade Alice med bestörtning.
Ett ögonblicks eftersinnande visade benne, i hvilken
förvillelse hon varit, då hon trodde att hennes vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
