Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isr
mer sig, nar fråga är om att förbinda sin värda,
iära slägtinge.”
Ja, det är för angenämt! utropade fru Clay, som
icke vågade se på Alice; de äro alldeles som far och
son. Bästa miss Elisabeth! fe vårföre rodnar ni? Kan
jag icke få säga far och son, och är det ej sant?
”Jag kan icke , min bästa Penelope, ändra edra
tankar, sade Elisabeth; men jag försäkrar, att jag
ej kan se, att han risar mig mer uppmärksamhet
än alla andra karlar, i hvars sällskap vi äro.”
Min bästa miss Elliot! utropade fru Clay
upplyftande på en gång både händer och ögon, liksom för
att gifva tillkänna sin förvåning, ni bedrager er,
och jag tror .... — ”Min bästa Penelope, han
för-tjenar icke edert medlidande. Jag har inbjudit
honom genom ett det mildaste småleende; när han
gick, sade jag: farväl min kusin. Jag försäkrar er,
han är icke olycklig; men för morgondagen liar lian
lofvat hort sig till Tornbcry-Par.c; han blir borta
två dagar, det är också det, som liar rört mig.” —
Jag slår vad alt lian ej blir der mer än en dag,
sade fru Clay, lian kan ej lefva utan att se sin fanulj.
Man förstår lättligen, att Alice ej sade något; hon
beundrade fru Clays förtroende eller, falskhet, som
önskade den persons återkomst, hvilken motarbetade
alla hennes planer, alltid stod emellan licvvne och sir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
