Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påminte henne den tid, då hon hade ringa
förhoppningar att så snart blifva lycklig, och hon kände än
lifligare nöjet att få återse henne, sedan hon hade
hunnit målet för sina svaga förhoppningar. Fru
Musgrove, för hvilken Alices uppmärksamhet hade varit
så nyttig under hennes moderliga sorg, var nu glad
att med henne dela sin sällliet: hon uttryckte alla
sina känslor med en liflighet, en värma, ett
förtroende som oändligen rörde henne, och det så mycket
mer, som hon ej fann något sådant hos sin egen
familj; hon erfor då således både glädje och
bedröfvel-se; men hon dolde sin sorg, för att icke visa sina
vänner annat än glädje och vänskap. Man bad
henne skänka dem alla lediga stunder, och hon blef
bjuden, eller rättare sagt, man gjorde anspråk på
henne såsom hörande till familjen, att dagligen vara hos
dem från morgonen till’aftonen; Alice erbjöd dem
deremot att biträda dem i deras upphandlingar till
brölloppet, anvisade dem de bästa köpmännen, och
lofvade att sällskapa dem. Hon af hörde med
tålamod hela den berättelse, som fru Musgrove gjorde
om Lovisas och äfven om Henriettes giftermål.
Stundom afbröt Maria dem, för att omtala att hon skulle
byta om band till sin hatt, gjorde frågor angående
moderna, eller grälade på Alice, derföre att hon
sysselsatte sig med något annat än hennes klädsel. Alice
sade henne huru hon tyckte, tillbjöd henne modeller
till sina prydnader, sedan kom hon tillbaka till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
