Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudct, sedan lemnade hon Wentworth ett kort med
ett ännu nådigare småleende. Saken var, att
Elisabeth hade länge vänt sig inse den vigt, att på sina
soire’er hafva en man af ett så vackert utseende oeh
med en så ädel ståtlig hållning ; det förflutna var
glömdt, och det närvarande visade henne den vackra
kapten, prydande hennes salong. Han emottog kortet
utan att låta det märkas. Sir Walter och hans
dotter stégo upp, gjorde ett tecken att alla skulle
behålla sina platser, och försvunno.
Då dörren var igenläst, andades man lättare, utom
Alice, som ej kunde tänka på något annat än den
bjudning, som hade förvånat henne. 1 anseende till
det sätt hvarmed den mottogs, var hon tviflande ; det
röjde snarare förundran än nöje; I Wentworths ögon
såg hon en påtaglig skymt af förakt- Hon vågade
icke hoppas att han ansåg detta kort som ett
försoningsoffer för förutgången förolämpning, och att
han ville komma tillbaka i en familj, hvilken afvisat
honom såsom ovärdig att tillhöra den; hennes hjerta
bief beklämdt. Med ögonen fästade på detta kort,
tycktes Wentworth vara i en inre strid emellan sitt
sårade högmod och en ömmare känsla.
”Hvad Elisabeth var artig! utropade Maria hårdt,
så att man skulle höra henne, hon har ingen glömt!
Det är ej underligt att kapten Wentworth är förtjust
deraf; märker ni, huru han ej kan låta bli att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
