Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Russel hade så tänkt, huru inånga år hade jag icke
redan kunnat vara lycklig och nu l)lir jag det aldrig.”
Som hon ej ville nedtynga sitt sinne med dessa idéer,
steg hon opp och gick kapten Harvill till mötes,
som gaf henne ett tecken att närma sig ; han
betraktade henne leende och med en liten rörelse på hufvudet,
som tycktes gifva tillkänna att han ville säga henne
något som intresserade henne: hans så enkla,
vänskapliga sätt bekräftade denna bjudning. Hon gick
då med honom till ett af fönstren, vid andra ändan
af rummet; bordet, vid hvilket Wentworth skref, stod
emellan dem, men närmare detta fönster än soffan,
der de begge fruarne suto. De talade nu om Alice
och hennes förtjenster, och voro äfven deruti
fullkomligt ense. ”Jag ville att hon blef väl gift, sade
fru illusgrove, som var i begrepp att gifta bort hela
verldcn: man säger att hon skall hafva sin kusin
Elliot; känner ni honom?”
”Nej, svarade fru Croft kallt, men det är ej den
man, som jag önskar henne.”
Vi låta dessa goda fruar prata med hvarandra och
återvända till fönstret till denna älskvärda Alice och
den förträfflige kapten Harvill. Han log ej mer: hans
fysionomi hade återtagit sitt vanliga uttryck af
känslofullhet och melankoli. ”Här vill jag visa er
något, sade han i det han uppvecklade ett litet papper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
