Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag kan cj längre vara en tyst åhörare, ocli ja„
har ej någon annan utväg att tala e:ler till; ni
måste ännu läsa i detta hjerta, som var öppet för cr,
der ni endast fann er bild och min kärlek; ni finner
dem der ännu, och detta hjerta är alltid detsamma.
Ni störer min själs lugn, Alice, med edert yttrande
till Harvill. Ack ! om det vore sant, om, då ni talar
om qvinnans beständighet, ni tänkte på er sjelf! Jag
vill skrifva, jag viil höra på er, och jag sväfvar
emellan fruktan och hopp. Säg mig att det ej är
för sent, att jag kan återvinna den skatt som
rycktes ifrån mig ; att dessa dyrbara känslor icke för
alltid äro försvunna: när jag återfinner samma
anletsdrag för evigt intryckta i min själ, denna röst som
så ljuft inträngde, dessa så ädla, rena känslor, skulle
väl lijertat ensamt vara förändradt? Jag trodde det
några ögonblick, och jag var mycket olycklig! Men
en stråle af hopp tändes åter i min själ, älskade
Alice; jag öfverlcmnar mig ännu åt er med elt
hjerta, som mera än någonsin tillhör er, som ni för
åtta år sedan, nästan alldeles förkrossade, men det
jag cj kunnat skilja ifrån etler. Ack! huru vågar ni att
så kraftigt tala emot karlarnes beständighet? Jag är
ett bevis på eder orättvisa; oaktadt min fortfarande
önskan att glömma cr, har jag ej kunnat göra det,
och jag har aldrig älskat någon annan än er. Jag
har varit orättvis, liögmodig, kanske äfven
liiimdgi-rig, men aldrig obeständig! Vid Upcrcross ville jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
