Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard, hvarest jag qvarblef sex veckor. Han var
så lycklig, som man kan vara, med sin älskvärda
följeslagerska genom lifvet, hvilken alltför mycket
liknade er, bästa Alice, så väl till sin karakter som
till sitt sätt att vara, för att komma mig att
glömma er. Jag förebrådde mig oupphörligt de
förskräck-liga följderna af det okloka högmod, som afliållitmig
ifrån att försöka återvinna den skatt jag förlorat, ocli
den lättsinnighet, med hvilken jag sjelf störtat mig i
en afgrund, hvarifrån jag ej mer kunde komma.
Edvard talte ofta med mig om er, i det han bittert
saknade att ni icke blef hans och hans goda hustrus
syster ; han frågade mig om ni ej förlorat några af
cdra behag, och förmodade icke, att jag tyckte er
vara än mer intagande, om möjligt är, än ni varvid
tjugu år.”
Alice log, i det hon med en rörelse på hufvudet,
gjorde ett nekande tecken, men utan att säga något:
detta smicker (om man så kunde anse det) behagade
henne för mycket att hon skulle kunna förebrå
honom det. Det är alltid med en viss rätt angenäm
känsla, som en qvinna af tjuguåtta år, hör att hon
icke förlorat några af sin ungdoms behag; men för
Alice, låg värdet af denna hyllning i synnerhet i den
känsla som dikterade den. Wentvvorth fullföljde sin
berättelse, hvilken, måhända ej är intressant för någon
annan än den som hörde på honom; men det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
