Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Fryxells författarskap i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lynt, ja, rent af ond. Sjelf egde lian föga af
det slags intuition, som anar författarens mening,
äfven då den — afsigtligt eller oafsigtligt —
endast är till hälften uttalad. Hans valskpråk var
Tegnérs ord: »det dunlcelt sagda är det dunkelt
tänkta», eller ock Thorilds: »detta är detta». Den
skildring af allmänt menskliga förhållanden, som
ej genast af ett godt, sundt och odladt
förstånd kunde uppfattas, var i hans tycke
misslyckad ; deraf hans ihärdiga bemödanden att så
utarbeta sina egna verk, att de motsvarade den
mönsterbild, han i detta fall tänkte sig. Men
deraf kom äfven hans ovilja mot allt
författarskap, som ej efterlemnade ett klart och bestämdt
intryck vare sig i tanken eller känslan, — då
skildringen näml. ej afser dunkla outredda stämningar,
— eller som i mångtydigt bildspråk inhöljde sina
tankar. Allegorier föllo honom sällan i smaken,
och ehuru varm beundrare af Goethe, kunde han
dock aldrig fullt uppskatta Faust. Då han hörde
den yngre generationen uttala sin förtjusning öfver
Disens idédrama »Per Gynt», men efter första
läsningen af stycket ej kunde instämma i berömmet,
läste han vid omkring 83 års ålder ännu två eller
tre gånger igenom det, slängde derefter boken på
bordet med orden: »det här kan jag icke begripa!
Hvad är Böjgen för en?« I allmänhet var han
dock varm beundrare af Ibsens dramer, i
synnerhet af Brand. Geijers afhandlingar »Om sann
och falsk upplysning» och än mer y,Orn historien
och dess förhållande till religionen» läste Fryxell
i sin ungdom flere gånger, men fann dem på många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
