Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
dig"*— Du gjorde klokast i att sadla din häst och rida din väg
innan kornetten gör sin rund; ty jag kan försäkra dig, att han
anhållit personer af ett mindre misstänkt utseende."
Fremlingen tycktes anse rådet ej vara att förkasta; ty han
betalte sin räkning och gick till stallet, der han sadlade och
utledde en stark svart häst, som nu hemtat nya krafter genom
hvila och foder, i det han vände sig till Morton, sägande:
"Jag rider åt Milnwood till, hvilket jag hör är ert hem; vill ni
skänka mig förmånen och beskyddet af ert sällskap?"
"Gerna," sade Morton, ehuru det låg ett visst uttryck af
dyster och skonslös stränghet i mannens utseende, för hvilket
hans själ drog sig tillsammans. Sedan de tagit ett artigt
afsked af sin värd, lagade Mortons följeslagare sig äfven till affärd
och aflägsnade sig i åtskilliga riktningar, hvarvid några höllo
dem sällskap för ungefär en mil, tills de troppade af, den ena
efter den andra, och våra resande slutligen blefvo lemnade ensamme.
Det var ej långt efter sedan sällskapet lemnat Tillflykten,
som Niel Blane^s värdshus kallades, då trumpeterna och
pukorna ljödo, och ryttarne vid denna oväntade appell samlades
under vapen på torget, medan Kornett Grahame och Stadens
Borgmästare, åtföljda af ett halft dussin soldater och stadstjenare
med hillebarder, inträdde i Niel Blane’s gästrum, med ansigten
hvari ifver och ängslan stodo målade.
"Bevaka dörrarna," voro de första ord Kornetten yttrade;
"låt ingen lemna huset — Hvad, Bothwell, hur’ kommer detta
till? Hörde ni dem inte blåsa till häst?"
"Han är nåde just nu gå till qvarteret, sir," sade hans
kamrat; "han har haft ett mycket svårt fall."
"I ett slagsmål, gissar jag då?" sade Grahame. "Om ni
försummar tjensten på det här viset, lär ert kungliga blod
näppeligen skydda er."
"På hvad vis har jag försummat tjensten?" sade Bothwell
vresigt.
"Ni skulle varit i ert qvarter, Sergeant Bothwell; ni har
gått miste om ett gyllne tillfälle. Här har kommit
underrättelse, att Erke-biskopen af St. Andrews blifvit på ett
besynnerligt och skändligt sätt mördad af en hop rebelliska whigar,
som förföljde och stannade hans vagn på Magus-Muir, nära
staden St. Andrews, ryckte honom utur den, och affärdade honom
med sina svärd och dolkar."
Alla stodo häpna vid denna nyhet.
"Här äro deras beskrifningar," fortfor Kornetten, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
