Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
"Hans gamla van och kamrat, som i slaget vid
Longmar-ston-Moor räddade hans lif, nära nog med förlust af sitt eget? —
Ofta, ganska ofta."
"Jag är denne Balfour. Der borta står din onkels hus;
jag ser ljuset mellan träden. Blodshäinnaren är bakom mig,
och min död säker, så framt jag ej får en tillflykt der. Gör
nu ditt val, unge man, mellan att liksom en tjuf om natten
skygga från din faders väns sida och lemna honom blottställd
för den blodiga död, hvarifrån han räddade din fader, eller
utsätta din onkels verldsliga ägodelar för en sådan fara, som i
dessa förvända tider hotar dem, hvilka gifva en bit bröd eller
en dryck kallt vatten åt en Kristen menniska, som håller på att
omkomma af brist på kroppslig vederqvickelse!"
Tusende hågkomster trängde sig på en gång för Mortons
själ. Hans fader, hvars minne han afgudade, hade ofta omtalat
den förbindelse, hvari han stod till denne man, och beklagat,
att de, efter att länge hafva stridt under samma fana, skiljts
Pnå-gon osämja vid den tidpunkten då Skottland var deladt i
Revolutionärer och Protestanter, af hvilka de förra hyllade Carl
II, efter hans faders död på schavotten, medan Protestanterna
voro böjda för en förening med de segerrika republikanerna,
Burley’s stränga fanatism hade fästat honom vid det sednare
partiet, och stridskamraterna hade åtskiljts missnöjda med
hvarandra, för att aldrig mera råkas. Den aflidne Öfverste Morton
hade ofta omnämnt dessa omständigheter för sin son, och
dervid alltid yttrat sin djupa ledsnad öfver att han aldrig på något sätt
varit i stånd att återgälda det bistånd han vid mer än ett
tillfälle erhållit af Burley.
Det döfva ljudet af en aflägsen puka, som tillfördes dem
af den förbistrykande nattvinden, och som genom att det
oupphörligt kom närmare, antydde att en trupp ryttare var i
antågande emot dem, påskyndade Mortons beslut.
"Det måste vara Claverhouse med återstoden af sitt
regi-mente. Hvad kan hafva föranledt denna natt-marsch? Om ni
går framåt, faller ni i deras händer — vänder ni åter om till
köpingen, sväfvar ni i en ej mindre fara för Kornett Grahame’s
trupp. — Stigen uppåt bergen är besatt. Jag måste skaffa er
tak öfver hufvudet på Milnwood, eller blottställa er för
ögonblicklig död; — men lagens stadgande i detta fall skall drabba
mig, såsom det äfven verkligen bör, och ej min onkel. —
Följ mig."
Burley, som helt lugnt afbidat hans beslut, följde honom
nu under tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
