Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Derefter satte han sig upp på sin häst och vånde sig till
Morton i det han upprepade Skriftens ord: — "Ett uselt och
jemmerligt ting är det med alla menniskors lefverne, alltifrån
moderlifvet intill dess de i jordene, der allas vår moder är,
begrafne varda; så väl när den, som i stor äro sitter, som när
den ringaste på jordena; så väl när den som silke och krona
bär, som när den der i groft blaggarn klädd är — vrede, nit,
vedermöda, ofrid, dödsfara, kif och träta."
Sedan han sagt dessa ord satte han sin häst i gån g och
försvann snart ibland trädens grenar.
"Farväl, stränge svärmare," sade Morton, i det han
blickade efter honom; "huru farligt skulle ej en sådan följeslagares
sällskap i vissa stunder kunna vara för mig!" Om jag också
är obevekt af hans nit för abstrakta tros-läror eller snarare för
ett visst slags guds-dyrkan, (sådan var lydelsen af hans
betraktelser) kan jag väl derföre vara en man, och en Skotte, och
med likgiltighet åse en förföljelse som gjort kloka män galna.
Yar det ej för den borgerliga och religiösa frihetens sak som
min fader kämpade, och handlar jag rätt i att förblifva
overksam, eller antaga en förtryckande styrelses parti, om det skulle
yppa sig någon rimlig utsigt att afhjelpa de outhärdliga
lidanden mina olyckliga landtmän äro underkastade? — Och likväl,
hvem skall ansvara mig för att dessa menniskor, som nu
blifvit ursinniga af förföljelse, ej i segerns timma skola blifva lika
grymma och ofördragsamma som de af hvilka de nu hetsas?
Hvilken hofsamhet, hvilket förbarmande kan man väl vänta sig
af denna Burley, så utmärkt som en af deras förnämsta
hufvudmän, och som äfven nu tyckes ryka af någon nyligen
begången våldsbragd, och känna samvetsqval, hvilka till och med
hans enthusiasm ej helt och hållet kan förqväfva? Jag är trött vid
att ej se annat än våld och förtryck omkring mig — än
antagande den lagliga myndighetens och än det religiösa nitets
mask — jag är ledsen vid mitt land — vid mig sjelf — vid
min beroende ställning — vid mina återhållna känslor — vid
dessa skogar — vid denna ström — vid detta hus — vid allt
utom Edith, och hon kan aldrig bli’ min. Hvarför skall jag
besöka hennes promenader? — Hvarföre uppmuntra min egen
villa och kanske hennes? — hon kan aldrig bli’ min. —
Hennes farmoders stolthet — våra familjers motsatta
grundsatser — min usla beroende ställning — en stackars eländig
slaf, ty jag har ej en gång en dränglön — allt talar emot det
fåfänga hoppet att vi någonsin kunna blifva förenade.
Hvarföre då förlänga en så plågsam drömvilla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
