Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
honom — och fördömme mig skall jag inte blanda så starkt
för er andel i denna sak, som min pligt tillåter. Den
mordiska whig-rebellens hufvud är värdt sina tusen mark, om jag bara
kunde råka på det — nå, ut me’t — hvar skiljdes ni ifrån
honom?"
"Ni får ursäkta mig att jag ej besvarar denna fråga, sir,"
sade Morton; "men samma tvingande skäl som föranledde mig
att lemna honom gästfrihet, med betydlig fara för mig sjelf och
mina vänner, anbefalla mig att vörda hans hemlighet, i fall han
skulle anförtrott mig någon."
"Ni vägrar således att ge mig ett svar?" sade Bothwell.
"Jag har intet att gifva," svarade Henrik.
"Kanske jag likväl skulle kunna lära er att finna ett,
genom att binda en brinnande lunta mellan fingrarna på er,"
sade Bothwell.
"Ack, för Guds skull, sir," sade gamla Alison afsides till
sin husbonde, "ge dem pengar — det ä’ pengar de stå efter
— de skola mörda Mr Henry och er dernäst."
Milnwood suckade djupt i sitt hjertas ångest och
bekymmer, och utropade i en ton, som om han hållit på att ge upp
andan, — "Om tjugu p— p— pund kunna bilägga denna
olyckliga sak —"
"Min husbonde," sade Alison, i en inställsam ton till
Sergeanten, "skulle gerna vilja ge tjugu pund Sterling."
"Fund Skottskt, ert gemena stycke," afbröt Milnwood
henne, som i ångsten af sin girighet glömde både sin
Puritanska grannlagenhet och den inrotade aktning han hyste för sin
hushållerska."
"Pund Sterling," upprepade hushållerskan, "om ni ville vara
så god och öfverse med gossens felsteg; för han ä’ så
hårdnackad att ni skulle kunna slita honom i bitar, utan att få ett
enda ord ur honom; och hvad godt skulle det väl göra er att
bränna hans fina finger-ändar."
"Nå," sade Bothwell tvekande, "jag vet inte — de flesta
af min ull skulle ta’ penningarna och fången till på köpet; men
jag har ett samvete, och om er husbonde vill stå fast vid ert
anbud, och förbinda sig att framställa sin brorson, samt alla i
huset vilja aflägga pröfnings-eden, så kanhända —"
"Ack ja, ja, sir," ropade Mrs Wilson, "hvilket prof,
hvilken ed ni behagar!" Hvarpå hon tillade afsides till sin
husbonde: "Skynda er bort, sir, och skaffa pengarna, eljest bränna de
upp huset öfver våra hufvuden."
Gamla Milnwood kastade en jemmerlig blick på sin råd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
