Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
dade han, ehuru med mången tung suck, att erbjuda Bothwell
den börs med guld, som han nödgats framleta som en lösen för
sin brorson. Ryttaren tog börsen med en likgiltig mine, vägde
den i handen, kastade den upp i luften och fångade den i
fallet, hvarpå han skakade på hufvudet och sade. "Mången
munter natt finns i detta guldfinks-boH, men fördömme mig jag
vågar stå risken — den der gamla qvinnan har talat för högt,
och inför allt folket till på köpet. — Hör på, gamla herre,
jag måste föra er brorson till hög-qvarteret, och kan derföre inte
med godt samvete ta1 mer än som tillkommer mig som en
du-sör för min foglighet." Med dessa ord öppnade han börsen
och gaf ett guldmynt åt hvar och en af soldaterna och tog tre
för sig sjelf. — "Nu," sade han, "kan ni ha’ den hugnaden att
veta, att er brorson, unga Kapten Papegoja, skall bli1
anständigt behandlad och höfligt bemött, och resten af pengarna
åter-leinnar jag åt er."
Milnwood sträckte ifrigt ut handen.
"Men ni vet väl," sade Bothwell, i det han ännu lekte
med börsen, "att hvarje godsägare är ansvarig för sitt husfolks
rättrogenhet och laglydnad, och att mina karlar här ej äro
plig-tiga att tiga med den vackra predikan vi hört af den der gamla
Puritanskan i den tartanfärgade plaiden, och jag gissar ni ej
är okunnig om att ni i händelse af en angifvelse skulle ådraga
er en stor penning-plikt."
"Bästa Sergeant, —■ värde Kapten!" utropade den
förskräckta girigbuken, "jag ä’ säker på, att det, för så vidt jag
vet, ej finns någon i mitt hus, som kunnat ge anledning till
förargelse."
"Nå," sade Bothwell, "då skall ni sjelf få höra henne
aflägga vittnesbörd, som hon kallar det — Du kamrat," detta
sades till Cuddie, "stig undan och låt mor din säga sin hjertans
mening. Jag ser hon är laddad och krut lagdt på fängpannan,
efter hennes första salfva."
"Herre Gud, ädla herre," sade Cuddie, "inte ä’ det värdt
att göra så mycket väsen om hvad en gammal käring pratar.
Hvarken far min eller jag brydde oss stort om hvad mor sa\"
"Håll mun, min gosse, om du inte vill råka värre ut,"
sade Bothwell; "jag börjar tro du är slugare än du vill göra
dig. — Se så mor, ni ser att er husbonde inte tror att ni kan
afge ett lysande vittnesbörd."
Mauses nit behöfde ej denna sporre för att åter sätta
henne i full fart.
"Ve de villfarige och fikarne efter jordisk vinning," sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
