Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
inte vara Cuddie Headrigg, emedan han ä’ längre och inte
så satt."
"Ja," fortfor Miss Bellenden, men det kan vara
någon stackars granne, för hvilken vi torde ha’ skäl att
intressera oss."
"Jag kan snart få veta hvem han ä’, bara soldaterne väl
en gång hunnit slå sig i ro; ty jag känner en af dem temligen
bra — den yngsta och som ser bäst ut utaf dem."
"Jag tror du känner alla dagdrifvande unga karlar i
landet?"
"Nej, Miss Edith, jag ä’ inte så frikostig med min
bekantskap heller; men inte kan man rå för, att man känner igen
folk, som man jemt och samt sett bliga och titta på sig i
kyrkan och på torget; men jag känner få gossar, som jag talat till,
utom de som tillhöra husfolket, och de tre Steinsons och
Tom Kand, och den unga mjölnarn, och de fem Howisons i
Nethersheils och långa Tom Gylri och —"
"Var god och gör slut på denna lista med undantag, som
hotar att bli’ temligen lång, och säg mig hur’ du blef bekant
med den der unga soldaten?" sade Miss Bellenden.
"Herre Gud, Miss Edith, det ä’ ju Tom Halliday,
Ryttar-Tom, som de kalla’ honom, hvilken sårades af bergsfolket vid
konventikeln vid Outerside-Muir, och låg här under det,han
botades. Jag kan fråga honom om hvad som helst, och Tom
ska’ inte neka att svara mig, det kan jag gå i god för."
"Försök då," sade Miss Edith, "om du kan passa på
något tillfälle att fråga honom hvad hans fånge heter, och kom
sedan upp på mitt rum och berätta mig hvad han sagt."
Jenny Dennison gick att uträtta sitt uppdrag, men
återkom snart med ett så bestört och bedröfvadt ansigte, att det
tycktes röja ett lifligt deltagande i fångens öde.
"Ilur’ är det nu fatt?" sade Edith ängsligt; "är det ändå
Cuddie, stackars gosse, när allt kommer omkring?"
"Cuddie, Miss Edith? Nej, nej, det a inte Cuddie,"
framsnyftade den trogna kammarjungfrun, som fattade den smärta
hennes nyhet skulle tillfoga hennes unga matmor. "Ack, kära
Miss Edith, det ä’ unga Milnwood sjelf."
"Unga Milnwood?" utropade den i sin ordning bestörta
Edith, "det är omöjligt — alldeles omöjligt! — Hans farbror
håller sig till det af lagen tillåtna presterskapet, och har alls
ingen gemenskap med det genstràfviga folket; och han sjelf
fàjutisihex. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
