Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XI - Kapitlet XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
utan att hennes farmoder hörde det: "En sådan stollig flicka
du är, Edith, som med ett enkom bud skickar mig ett bref,
fullkiottradt med strunt-prat om böcker och klädningar, och
sticker in i post-skriptet den enda sak jag för ett runstycke
brydde mig om.’7
"Jag visste inte," sade Edith, med mycken tveksamhet,
"om det var alldeles — alldeles passande för mig att —"
"Jag vet hvad du vill säga — om det var rätt att hysa
något deltagande för en Presbyterian. Men jag var mycket
bekant med denna gossens far. Han var en tapper soldat, och
om han en gång var på villspår, så vände han om på den rätta
vägen igen. Jag måste emellertid berömma dig för din
försiktighet, Edith, att ej nämna någonting om den unga mannens
sak för din farmor — och du kan lita på att jag ej gör det
— jag skall passa på något tillfälle att tala med Claverhouse.
Men kom, mitt barn, och låt oss följa dem — de gå nu till
frukosten."
KAPITLET XII.
Varm ville de hafva sin frukost, och hvarje resande man,
Som gjort det bruket till vana, for klokhet beprisas kan.
PRIOR.
Lady Margretha Bellendens frukost liknade ej mer en
modern dejeuner, än den stora sten-salen på Tillietudlem kunde
tåla jemförelse med en modern salong. Intet the, intet kaffe,
ingen mångfald af småbröd, utan stadiga och bastanta
kötträtter — den presterliga skinkan, den ridderliga ox-steken, den
baronliga rostbiffen, den furstliga vild-pastejen; medan
silfver-kannor, hvilka med svårighet blifvit räddade undan
Covenan-ternas klor, skummade, somliga med öl, andra med mjöd, och
somliga med ädelt vin af olika sorter och slag. Gästernas
matlust stod i förhållande till anrättningens prakt och stadighet —
intet stickande i maten — ingen barnlek, utan denna jemna och
oafbrutna rörelse med käkarna, som bäst läres genom tidiga
morgontimmar, och emellanåt klen husmans-kost.
Lady Margretha såg med tillfredsställelse huru de
läckerheter hon tillagat, nedgingo i hennes hedervärda gästers
personer med en hurtighet som, med undantag af Claverhouse sjelf,
gaf henne föga tillfälle att utöfva den trugande enträgenhet att
ata, hvilket var det peine forte et dure, som den tidens damer
brukade underkasta sina gäster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
