Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
"Ni öfverskattar mitt inflytande, Miss Bellenden," sade
Lörd Evandale; "jag har ofta misslyckats i dylika förböner när
jag gjort dem af blott mensklighet."
"Försök likväl ännu en gång för min onkels skull."
"Och hvarför ej för er egen?" sade Lörd Evandale. "Vill
ni ej tillåta mig tro, att jag i denna sak gör mig er
personligen förbunden? — Ar ni så misstrogen emot en gammal vän,
att ni ej ens vill unna honom den tillfredsställelsen att tänka
det han uppfyller edra önskningar?"
"Jo visst — jo visst," svarade Edith; "ni gör mig er
oändligt förbunden — jag är för min onkels skull intresserad
i den unga herrns öde — För Guds skull, förlora ingen tid!"
Iion blef nu dristigare och enträgnare i sina böner, ty
hon hörde stegen af soldaterna som inkommo med sin fånge.
"Då skall han vid Gud ej dö," sade Evandale, "om jag
också skulle dö i hans ställe! — men vill ni ej," sade han, i
det han åter fattade den hand, som hon i sitt uppskakade
sinnestillstånd ej hade mod att draga tillbaka, "vill ni ej bevilja
mig en bön till erkänsla för mitt nit att tjena er?"
"Allt hvad ni kan begära, Mylord Evandale, som
syster-lig tillgifvenhet kan bevilja."
"Och är detta allt," fortfor han, "allt ni kan skänka min
ömhet i lifvet, eller mitt minne efter döden?"
"Tala ej så, Mylord," sade Edith; "ni bedröfvar mig och
är orättvis emot er sjelf. Det finns ingen vän om hvilken jag
hyser en högre tanka, eller som jag hellre skulle bevilja hvarje
tecken till aktning — förutsatt — men —"
En djup suck kom henne att plötsligt vända om hufvudet
innan hon ännu fullt uttalat de sista orden, och under det hon
tvekade huru hon skulle framställa det undantag hvarmed hon
ärnade sluta meningen, märkte hon genast att hennes yttranden
afhörts af Morton, som belastad med tunga bojor och bevakad
af soldater nu gick bakom henne, för att blifva framställd för
Claverhouse. Då deras ögon möttes, tycktes Mortons sorgsna
och förebrående blick antyda att han till en del afhört och
alldeles misstydt det nyss förefallna samtalet. Det felades blott
detta för att råga måttet af hennes ångest och förvirring.
Hennes blod, hvilket först rusade till hennes ansigte, återvände
plötsligt till hjertat och lemnade henne dödsblek. Denna
förändring undgick ej Evandale’s uppmärksamhet, hvars skarpa blick
lått upptäckte att det fanns något besynnerligt och ovanligt
samband mellan fången och föremålet för hans egen tillgifvenhet.
Han släppte Miss Bellendens hand, betraktade ånyo fången med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
