Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
i hennes gunst, både för hennes matmors och hans eget vackra
utseendes skull. Men Lörd Evandale var också vacker; han var
frikostig vida öfver hvad Mortons tillgångar tilläto, och var
dessutom en Lörd, så att Miss Edith Bellenden blefve en Barons fru i
fall hon skulle emottaga hans hand, och hvad som var ännu mer,
lilla Jenny Dennison, hvilken den fruktade hushållerskan på
Tillietudlem nu for med hur’ hon behagade, skulle då bli’ Mrs
Dennison, Lady Evandale’s kammarjungfru, eller kanske hennes
kammarfru. Jenny Dennisons opartiskhet sträckte sig derföre ej
liksom Mrs Qvickly’s, till en önskan att båda de vackra friarne
skulle gifta sig med hennes unga fröken: ty det måste medges
att hennes aktnings vågskål nedtrycktes till Lörd Evandale’s
fördel, och att hennes Önskningar till hans förmån antogo många för
Morton ytterst förtretliga former, i det de än yttrades som en
vänskaplig önskan, än som en nyhet och än som ett muntert
skämt, men alltid syftande att bestyrka den föreställningen, att
hans umgänge med hennes unga matmor förr eller sednare
måste hafva ett slut, och att Edith Bellenden, trots
sommar-promenader under de gröna träden, samt utbyte af verser, ritningar
och böcker, skulle sluta med att blifva Lady Evandale.
Dessa vinkar slogo så precist in med hans egna
misstankar och farhågor, att det ej dröjde länge innan Morton kände
denna svartsjuka, som hvar och en erfarit hvilken verkligt älskat,
men hvarför de äro mest fallna, hvilkas kärlek hindras af
bristen på anhörigas samtycke, eller någon dylik förarglig
stötesten. Sig sjelf ovetande, och genom den ädla öppenheten i
sin karakter, bidrog Edith att styrka den villfarelse hvari
hennes älskare höll på att falla. Deras samtal råkade en gång att
vända sig på några våldsamheter, som nyligen blifvit begångna
af soldatesken, vid ett tillfälle då det, ehuru orätt, påstods att
truppen varit anförd af Lörd Evandale. Edith, hvilken var lika
trogen i vänskap som i kärlek, blef litet stött öfver det stränga
tadel som undföll Morton vid detta tillfälle, och hvilket kanske
ej uttrycktes mindre skarpt till följe af deras förmenta rivalskap.
Ilon försvarade Lörd Evandale med en ifver som djupt sårade
Morton, och skänkte ett ej ringa nöje åt Jenny Dennison,
hvilken utgjorde deras vanliga promenad-sällskap. Edith märkte
sin förseelse och sökte afhjelpa den; men intrycket var ej så
lätt utplånadt, och hade en ej ringa del i att föranleda hennes
älskare att fatta detta beälut att fara utomlands, hvilket likväl
omintetgjordes på sätt vi redan nämnt.
Det besök han under sin fångenskap erhållit af Edith,
det djupa och innerliga deltagande hon yttrat i hans Öde, borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
