Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
som sålunda befriades från den olika striden och fann sig
nästan ensam, passat på tillfälle att verkställa sitt återtåg
genom mossen. Men oaktadt den förlust de lidit genom
Claverhouse^ första eld, insågo insurgenterna snart, att fördelen af
antal och ställning var så afgjordt på deras sida, att Lif-gardet
snart måste blifva slaget om de blott kunde göra ett kort men
beslutsamt motstånd. Deras anförare ilade genom deras leder, i
det de uppmanade dem att stå på sig och visade dem huru verksam
deras eld måste blifva då både hästar och ryttare voro blottställda
derför; ty enligt bruket, skjöto dragonerna utan att hafva suttit
af. Då Claverhouse märkte den ena efter den andra af sitt
bästa folk falla för en eld som de ej verksamt kunde besvara, gjorde
han förtviflade ansträngningar att passera kärret på åtskilliga
punkter och förnya striden på fast mark; men insurgenternas
häftiga eld, i förening med öfvergångens naturliga svårigheter,
omintetgjorde på alla håll hans försök.
"Vi måste draga oss tillbaka," sade han till Evandale, "så
framt ej Bothwell kan verkställa en diversion till vår förmån.
För emellertid folket ur elden och lemna skärmytslare bakom
de der al-buskarna, för att hålla fienden i schack."
Sedan dessa befallningar blifvit verkställda, väntade man
otåligt på att Bothwell med sin trupp skulle visa sig; men
Bothwell hade sina egna olägenheter att kämpa emot. Hans omväg
åt höger hade ej undgått Burleys skarpa uppmärksamhet, som
gjorde en motsvarande rörelse med de beridna insurgenternas
venstra flygel, så att när Bothwell, efter att hafva ridit ett
betydligt stycke uppför dalen, fann ett ställe der moraset, ehuru
ej utan svårighet, kunde passeras, märkte han sig ännu hafva
en öfverlägsen fiende emot sig. Hans oförvägna mod hejdades
likväl ej vid detta oväntade motstånd.
"Följ mig, mina gossar!" ropade han till sitt folk, "och
låt det aldrig sägas att vi vändt ryggen åt dessa skenheliga
rund-hufvuden."
Med dessa ord, och liksom gripen af sina förfäders anda,
ropade han, "Bothwell! Bothwell!" hvarpå han sprängde ned i
moraset och arbetade sig igenom det åtföljd af sitt folk, samt
anföll Burley’s trupp med ett sådant raseri, att han dref dem
något mer än ett pistolhåll tillbaka, i det han med sin egen
hand dödade tre man. Burley, som insåg följderna af ett
nederlag på denna punkt, samt att hans folk, ehuru till antalet
öfverlägset, likväl ej, hvarken i vapenfärdighet eller hästarnes
styrande kunde inäta sig med de reguliera trupperna, kastade sig i
fanatismen. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
