Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
krigare, än ban denna dag gjorde. Utmärkt af sin svarta häst
och hvita fjäderbuske, var han den främsta i de oupphörliga
anfall han vid hvarje gynnande tillfälle gjorde, för att hejda
förföljarnes framträngande och betäcka sitt regimentes återtåg,
En skott-tafla för alla, tycktes han osårbar af deras kulor. De
vidskepliga svärmarne, hvilka ansågo honom såsom af den Onde
Anden begåfvad med öfvernaturliga försvars-medel, påstodo att
de sågo kulorna studsa från hans kragstöflar och
buffel-läders-kyller som hagel ifrån en granit-klippa, under det han
galopperade fram och tillbaka midt i stridstumlet. Mången -\vhig
laddade den dagen sin musköt med en blank riksdaler, på det en
silfverkula — sådan var deras tro — skulle fälla den heliga
kyrkans förföljare, öfver hvilken bly ej hade någon makt.
"Pröfva honom med kallt stål," var ropet vid hvarje
förnyadt anfall; "krut är bortkastadt på honom. Lika väl kunde
ni skjuta på den lede Fienden sjelf."
Men ehuru högljudda dessa rop än voro, hyste likväl
insurgenterna en sådan bäfvan för Claverhouse, att de veko undan
för honom, som för ett öfvernaturligt väsende, och få män
vågade vexla hugg med honom. Han fortfor likväl att strida
under det han drog sig tillbaka, och med alla de olägenheter som
åtfölja en dylik rörelse. Då de bakom honom varande
soldaterna varseblefvo det oupphörligt ökade antal fiender som
strömmade öfver moraset, började de blifva vacklande, och vid
hvarje påföljande rörelse fann Major Allan och Lörd Evandale det
allt omöjligare att få dem att göra halt och bilda en ordentlig
linie, medan, å andra sidan, deras rörelse vid återtåget
efterhand blef mycket snabbare än som var förenligt med en god
ordning. Då de nalkades närmare spetsen af åsen, hvarifrån de
nedstigit i en så olycklig stund, började förskräckelsen tilltaga.
Hvar och en blef otålig att ställa randen af höjden emellan sig
och förföljarnes fortsatta eld, ej heller kunde någon af dem
inse det förnuftiga i att han skulle vara den sista vid återtåget,
och sålunda uppoffra sin egen säkerhet för andras. I denna
sinnesstämning satte flere ryttare sporrarne i sina hästar och
rent af flydde, medan de andra blefvo så vacklande i sina
rörelser, att deras officerare i hvarje ögonblick fruktade att de skulle
följa samma exempel.
Midt under detta uppträde af blodsutgjutelse och
förvirring, — under hästarnas trampande, de sårades jemmer,
fiendens oafbrutet fortsatta musköt-eld, samt de högljudda
hurrarop, hvilka följde på hvarje kula som sträckte en ryttare till
marken — midt under fasorna och oordningen af ett dylikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
