- Project Runeberg -  Fanatismen /
161

(1855) [MARC] Author: Walter Scott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

lemnade at Kettledrummle att ensam innehafva sin tillflykts-ort.
De kampens vexlingar, hvilka vi redan beskrifvit, bevittnades
af våra åskådare på spetsen af höjden, men utan att de voro i
stånd att bestämdt afgöra hvart de syftade. Att
Presbyteria-nerna försvarade sig tappert, var tydligt af den tjocka rök, som
upplyst af täta blixtar nu hvirflade längs dalen, och dolde de
stridande partierna i sitt tjocka täckelse. A andra sidan
tillkännagaf den fortsatta skjutningen från den närmast dem
liggande delen af moraset, att fienden framhärdade i sitt anfall,
att aflären häftigt bestreds, samt att allting var att befara af en
fortsatt kamp, hvari odisciplinerade bönder skulle afslå så väl
anförda och beväpnade reguliera truppers angrepp.

Slutligen började hästar, hvilkas mundering utvisade att
de tillhörde Lif-gardet, att utan ryttare fly utur stridshvimlet.
Afsuttna ryttare syntes derefter öfverge kampen och skynda
uppför höjden för att komma ifrån valplatsen. Då antalet af
dessa flyktingar ökades, tycktes dagens öde ej längre
tvifvelaktigt. En talrik trupp syntes derefter framkomma ur krutröken,
och oregelbundet uppställa sig på sidan af kullen, i det den
med möda qvarhölls af sina officerare, tills Evandale’s sqvadron
äfven syntes i full reträtt. Stridens utgång tycktes nu vara afgjord,
och fångarnes glädje motsvarade deras snart stundande befrielse.

"De ha’ åtminstone en gång gjort sin sak som karlar,"
sade Cuddie, "om de också aldrig skulle göra om det igen."

"De fly! de fly!" utropade Mause hänryckt. "Ack, de
omenskliga tyrannerna! de rida nu, som de aldrig ridit förut.
Ack, de falska Egyptierna — de stolta Assyrierna —-
Filistéerna — Moabiterna — Edomiterna — Ismael iterna! — Herren
har uträckt förödelsens svärd öfver dem, på det de måtte
blifva till föda för fåglarna under himmelen och vilddjuren på
marken. Se huru molnen rulla och blixtarna ljunga bakom dem,
och gå liksom molnstoden och eldstoden, hvilka förde Israels
folk utur Egypti land! Detta är sannerligen en befrielsens dag
för den rättfärdige, och en dag då vreden skall utgjutas öfver
förföljarne och de ogudaktige."

"Gud bevars, mor," sade Cuddie, "håll er sladdrande
tunga och ligg ner bakom stenhögen, liksom Kettledrummle, den
hedersmannen. De der whig-karlarna ha’ mycket liten
urskiil-ning i sig, och kunna lika lätt knacka ut hjernan på en
gammal psalmsjungande qvinna som på en svärjande dragon."

"Frukta ingenting för mig, Cuddie," sade gumman, som
var alldeles utom sig af hänryckning öfver sitt partis seger;
"frukta ingenting för mig. Jag skall ställa mig som Deborah,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fanatism/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free