Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
två runda timmar predikade han utan uppehåll, och säkert skulle
inga andra lungor, eller någon annan lära än hans egen, lye*
kats att under en så lång tid fängsla menniskors uppmärksam*
het, hvilka voro försatta i så betänkliga omständigheter. Men
han ägde i en ovanligt hög grad denna råa och naturliga
vältalighet, som utmärkte den tidens predikanter, hvilken, ehuru
den med förakt skulle förkastats af en församling som ägt
den ringaste förfinade smak, var en kaka af den äkta surdegen
för deras gommar, hvilka han nu tilltalade. Hans text var
hemtad ur Esaias’ fyratio-nionde kapitel. "Nu skola de fångar
kämpen borttagne varda och den starkes rof löst varda, och
jag skall träta med dina trätare och hjelpa dina barn. — Och
jag skall spisa dina plågare med deras eget kött, och de skola
druckne varda af sitt eget blod, såsom af sött vin, och allt
kött skall förnimma att jag är Herran din Frälsare och din
Förlossare, den Mäktige i Jakob."
Den predikan han höll öfver detta ämne var indelad i
femton afdelningar, hvardera försedd med sju tillämpningar; två
till tröst, två till varning, två förklarande orsakerna till affall
och den himmelska vreden, samt en förkunnande den utlåfvade
och väntade befrielsen. Den första delen af hans text vände
sig omkring hans egen och hans kamraters befrielse ur
fångenskapen, hvaraf han tog sig anledning att yttra några ord till
unga Milnwoods beröm, om hvilken han spådde stora ting
såsom en Covenantets stridsman. Den andra delen handlade om
det straff som nu höll på att drabba den förföljande styrelsen.
Hans språk var än den förtroliga samtals-tonens, och än
högljudt, kraftigt och larmande; några delar af hans tal kunde
kallas sublima, andra deremot nedsjönko till det burleska.
Emellanåt förfäktade han med mycken värma hvarje fri mans
rättighet att dyrka Gud efter sitt eget samvete, och strax derpå
skjöt han skulden för folkets synder och elände, pä deras
styresmäns rysliga försumlighet, som ej blott uraktlåtit att
förordna Presbyterianismen till stats-religion, utan äfven tillåtit en
mängd olika sekter, såsom Papister, Prelatister och Erastianer
antaga namn af Presbyterianer, Independenter, Socinianer och
Qväkare, hvilka alla Kettledrummle föreslog att på en gång
drifva ur landet, och såmedelst återupprätta helgedomen i dess
ursprungliga renhet. Han behandlade derefter mycket kraftigt
läran om att gripa till vapen till sjelf-försvar, samt om
motstånd emot Carl II, hvarvid han anmärkte, att denna monark, i
stället för att vara en öm fader om Kyrkan, endast varit det för
sina egna oäkta barn, hvarpå han temligen utförligt genomgick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
