Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•191
förklarade, det hon hellre ville mista Slottet, än att han skulle
anvärfvas till dess försvar. Major Bellenden beslöt likväl att
med elfva man, honom sjelf inberäknad, försvara platsen till
det yttersta.
Försvars-anstalterna kunde ej vidtagas utan den
uppståndelse som vanligen medföljer dylika tillfällen. Qvinnor skreko,
boskap bölade, hundar tjöto och karlar sprungo fram och
tillbaka under oupphörliga svordomar och förbannelser. De gamla
kanonernas släpande fram och tillbaka skakade bastionerna;
borggården genljöd af brådskande budbärares snabba galopp, som
gingo och kommo i vigtiga ärenden, och de krigiska
tillrustningarnas larm blandades med ljuden af qvinnliga klagorop.
En dylik Babylonisk förbistring skulle kunnat väckt till
och med en död ur sin sömn, och det dröjde derföre ej länge
innan den skingrade Edith Bellendens tankspridda drömmerier.
Hon skickade ut Jenny för att skaffa henne reda på orsaken till
det ovä^ende, som skakade slottet ända i dess grundvalar; men
sedan Jenny en gång kommit in i det rörliga hvimlet, fann hon
så mycket att fråga och höra, att hon alldeles bortglömde det
tillstånd af ängslig ovisshet hvari hon lemnat sin unga matmor,
Som hon ej hade någon dufva att skicka efter underrättelser,
när hennes korp-budbärare ej kom tillbaka, nödgades Edith våga
sig ur sin kammares ark, ut i den förvirringens syndaflod som
öfversvämmade det öfriga slottet, för att sjelf skaffa sig dem.
Till svar på sin första fråga underrättades hon af sex på en
gång talande röster, att Claverhouse och allt hans folk voro
dödade, samt att tio tusen whiggar, anförda af John Balfour af
Burley, unga Milnwood och Cuddie Ileadrigg, voro i antågande
för att belägra slottet. Denna sällsamma sammanställning
tycktes göra hela historien misstänkt, och likväl antydde den
allmänna uppståndelsen i borgen att någon fara verkligen var
å färde.
"fivar är Lady Margretha?" var Ediths andra fråga.
"I sitt bönrum," blef svaret. Detta var ett litet kabinett,
som låg invid det gamla slotts-kapellet, hvari den gamla frun
brukade tillbringa största delen af de dagar, som enligt den
Biskopliga Kyrkans föreskrifter äro egnade till andakts-öfningar,
äfvensom årsdagarna af hennes makes och barns förlust, samt
slutligen de timmar då fosterländska eller husliga olyckor
föranledde en varmare och högtidligare bön till Himlen,
"Hvar är Major Bellenden, då?" sade Edith häftigt
uppskrämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
