Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXII - Kapitlet XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•204
Den öfriga insurgent-håren sof på marken, spridd i
grupper, hvilka valde sig hviloställen hvar som helst på fältet, der
de kunde finna skydd och beqvämlighet. Några få af de
förnämsta anförarne vakade under öfverläggningar med Burley om
deras gemensamma angelägenheter, och några skildtvakter
utställdes, som höllo sig vakna med psalm-sjungning eller med
att afhöra sina mera begåfvade kamraters predikningar.
KAPITLET XXIII.
Lätt runnet! — Xu till häst med fröjd och gamman.
SHAKSPEARE.
Henrik vaknade i första dagningen och fann den trogna
Cuddie stående bredvid sig med en kappsäck i handen.
"Jag har hållit på att lägga i ordning ers Nåds saker tills
ni skulle vakna," sade Cuddie, "såsom det är min pligt, se’n
ni varit så god och tagit mig i er tjenst."
"Jag tagit dig i min tjenst, Cuddie?" sade Morton; "da
måste drömma."
"Nej, nej, sir," svarade Cuddie; "sa’ jag inte då jag var
bunden på den der hästen, att jag skulle bli’ er tjenare, om jag
nå’nsin kom lös, och ni sa’ inte nej derför? och om det inte
ä’ så godt som en sta’ning, så vet jag inte hvad. Inte gaf ni
mig någon städsel, det ä’ väl sannt, men ni ha’ gifvit mig
tillräckligt på Milnwood."
"Nå godt, Cuddie, om du yrkar på att dela mina föga
låfvande utsigter —"
"Ah, det har ingen fara; det ska’ nog bli’ bra för oss,"
svarade Cuddie muntert, "bara jag en gång fått min gamla mor
på ett. bra ställe. Jag ha’ begynnt krigsyrket i en ända som
lätt nog att lära."
"Med plundring, gissar jag," sade Morton; "ty hur’ skulle
du eljest kommit åt den der kappsäcken?"
"Jag vet inte om det ä’ plundring, eller hvad ni kallar’t,"
sade Cuddie; "men det faller sig så naturligt för en menniska,
och ä’ ett rätt indrägtigt yrke. Vårt folk hade tagit af de döda
dragonerna hvarenda trå innan vi ännu kommit lösa; men när
jag såg alla whiggarna spänna örona åt Kettledrummle och den
andra karlen, lunka jag åstad i mitt eget och ers Nåds ärende,
och följde diket ett stycke uppåt höger, der det var märken
efter många hästfötter, tills jag kom till ett ställe der det måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
