Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•221
återvände till hufvud-korpsen, liksom de haft en aning om de
tillredelser John Gudyill gjorde för att oroa dem.
Att dömma af hans utseende och hållning, tycktes
Cove-nanternas sändebud vara till fullo uppfylld med detta andliga
högmod som utmärkte hans sekt. Hans anletsdrag buro ett tiII—
gjordt uttryck af förakt, och hans till hälften tillslutna ögon
tycktes försmå att betrakta de honom omgifvande jordiska
föremålen, medan hans fötter vid hvarje högtidligt steg vändes
utåt med en mine, som tycktes förakta den mark hvarpå de
trampade. Lörd Evandale kunde ej återhålla ett småleende vid
åsynen af denna besynnerliga figur.
"Har ni någonsin sett en sådan löjlig automat?" sade han
till Major Bellenden. "Man skulle kunna svära på att den går
på fjedrar — tror ni han kan tala?"
"Ah ja," sade Majoren; "det tycks vara en af mina
gamla bekanta, en äkta Puritan af den rätta Phariseiska surdegen.
— Håll! han hostar och härskar sig; han ärnar uppfordra
Slottet med skaft-ändan af en predikan i stället för en stöt i
trumpeten."
Veteranen, som i sina dagar haft många tillfällen att
blifva bekant med dessa religions-svärmares sätt, misstog sig ej
mycket i sin gissning, blott att Lairden af Langcale — ty det
var ingen ringare personlighet — i stället för ett prosaiskt tal,
med en Stentors-röst började uppstämma en vers af den
tju-gonde-fjerde Psalmen: —
"Gör porten vid, gör dörren hög
Att ärans Konung in må gå —"
"Sade jag er inte det," sade Majoren till Evandale, och
visade sig derefter vid ingången till barrikaden, i det han bad
att få veta i hvad ändamål eller afsigt han gjorde detta
jem-merliga larm utanför Slottets portar, lik en so i hårdt väder.
"Jag kommer," svarade ambassadören i en hög, gäll ton,
och utan någon af de vanliga helsningarna eller
höfligbets-bety-gelserna — "Jag kommer från det högtidliga Trös-förbundets
gudfruktiga här, för att tala med två illasinnade, William
Max-wel, kallad Lörd Evandale, samt Miles Bellenden af Charnwood."
"Och hvad har ni att säga Miles Bellenden och Lörd
Evandale?" svarade Majoren.
"Ären J de ifrågavarande personerna?" frågade Lairden
af Langcale i samma skarpa, sjelfkära, missaktande ton.
"Ja, just så, i brist på bättre," sade Majoren.
"Då har ni här den offentliga uppfordringen," sade
sändebudet, i det han stack ett papper i Lörd Evandale’s hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
