Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•226
Han uppmanade oupphörligt sina skyttar att
hufvudsakligast rikta sin eld emot rödrockarna och framför allt skona den
gamla Majorens lif, hvars ifver mer än en gång kom honom
att blottställa sig på ett sätt, som utan ett dylikt ädelmod å
fiendens sida torde slutats olyckligt. En smattrande gevärseld
blixtrade nu från hvarje punkt af den brådstörta bergshöjd,
hvarpå Slottet var beläget. Begagnande sig af rötter och
grenar för att underlätta sitt uppklättrande, och kämpande på en
gång emot markens oländighet och fiendens eld, fortforo
skyttarne att framrycka ifrån buske till buske — ifrån klippa till
klippa — ifrån träd till träd. Slutligen kommo de så högt upp
på branten, att flere af dem blefvo i tillfälle att skjuta ned på
de inom barrikaden befintliga belägrade, som då voro
blottställda för deras kulor, medan Burley begagnade sig af
ögonblickets förvirring och stormade framåt för att angripa dem
framifrån. Hans anfall skedde med samma ursinniga raseri som förra
gången och mötte mindre motstånd, emedan de belägrade
oroades af de framsteg skarpskyttarne gjort, genom att de kringgått
deras flank. Besluten att begagna sin fördel, förföljde
Burley med sin yxa i handen de fördrifna försvararne äfven till
den tredje och sista barrikaden, och inträngde i den tillika
med dem.
"Döda, döda — ned med Gruds och hans folks fiender!
— Intet qvarter! — Slottet är vårt!" voro de rop hvarmed
han uppmuntrade sina vänner. De oförskräcktaste följde tätt
efter honom, medan de andra, med yxor, spadar och andra
redskap uppkastade jord, fällde träd och ifrigt arbetade på att
bakom den andra barrikaden uppföra en sådan förskansning, som
kunde sätta dem i stånd att bibehålla sig i densamma, i
händelse Slottet ej intoges genom denna öfverrumpling.
Lörd Evandale kunde nu ej längre hejda sin otålighet.
Med några få soldater, som blifvit hållna i reserv på
borggården, gjorde han ett utfall, och ehuru hans arm var i band,
uppmuntrade han dem med röst och åtbörder, att bispringa sina
kamrater, som voro i handgemäng med Burley. Striden antog
nu en förtviflad karakter. Den smala vägen var alldeles
uppfylld med Burleys följeslagare, som trängde framåt för att
bistå sina kamrater. Soldaterna, lifvade af Lörd Evandale’s röst
och närvaro, stredo med raseri, i det deras fåtalighet till någon
del ersattes af deras större vapen-färdighet, samt af att de
innehade den högre marken, hvilken de ursinnigt försvarade med
pikar och hillebarder, äfvensom med sina karbin-kolfvar och
bredsvärd. De som befunno sig inne i Slottet sökte bistå sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
