Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•240
te det vara bäst. att sätta sig vid spiseln når röken slog in
— han ha’ alltid varit rädd och ängslig af sig — men ni
känner Lairden lika bra som jag."
"Jag hoppas han ej lidit något till sin helsa?" sade Henrik.
"Ah, ingenting att tala om," svarade hushållerskan, "och
inte till ägodelar heller — vi hjelpte oss fram så godt vi kunde,
och fast ryttarne från Tillietudlem togo den röda kon och
gamla Bläsan — ni kommer säkert ihåg dem — så läto de oss
likväl för godt köp få fyra stycken, som de skulle drifva till
Slottet."
"Få för godt köp?" sade Morton; "hvad menar ni med det?"
"Jo, de kommo ut för att anskaffa slagtboskap åt
garnisonen," svarade hushållerskan; "men föllo i sin gamla trall och
foro omkring i trakten, köpslående och säljande med allt hvad
de fått, liksom en hop ox-fösare från vestra landet. Minsann
fick inte Major Bellenden minsta delen af hvad de uppburo, fast
det togs i hans namn."
"Då måste besättningen lida brist på lifsmedel?" sade
Morton hastigt.
"Jo, jo; det ä’ väl inte fritt det," svarade Ailie.
Ett ljus uppgick i hast för Mortons själ.
"Burley måste ha1 bedragit mig — list så väl som
grymhet är tillåten enligt hans trosbekännelse. — Jag kan inte
stanna, Mrs Wilson; jag måste genast fara vidare."
"Ja, men dröj åtminstone så mycket att ni hinner äta en
bit," bad den välmenande hushållerskan, "så ska’ jag sjelf
tillaga den åt er, som jag bruka’ göra före de här bedröfliga
tiderna."
"Det är omöjligt," svarade Morton. "Cuddie, gör i
ordning våra hästar."
"De hålla nu som bäst på att äta sitt korn," svarade Cuddie.
"Cuddie!" utropade Alison; "hvad har kunnat förmå er
att föra den otäcka olycksfågeln med er? — Det var han och
hans stycke till mor som börja’ all olyckan här i huset."
"Tut, tut," svarade Cuddie; "ni bör glömma och förlåta,
kära fru. Mor ä’ i Glasgow hos sin syster och ska’ inte plåga
er mer, och jag ä1 Kaptens betjent nu, och håller honom mer
fin och putsad än ni nå’nsin gjorde; — såg ni honom nå’nsin
så väl klädd som han ä’ nu?"
"Nej, nog ä’ det sannt," sade den gamla hushållerskan,
i det hon med synnerligt välbehag betraktade sin unga husbonde,
hvars utseende hon tyckte vara betydligt förbättradt genom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
