Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•249
ställa sig in med mjölnar-drängen, Tom Rand, för att få
komma in i Lörd Evandale’s rum utan att någon visste af’et. Den
tatterskan märkte inte att jag stod tätt bredvid henne."
"Och en faslig skrämsel gaf ni mig, när ni kom och tog
tag i mig bakifrån," sade Jenny, i det hon gaf honom ett
skälmskt nyp med tummen och pekfingret — "Om ni inte
varit en gammal bekant er befängda tok —"
Cuddie blef nu något blidkad och såg med ett grinande
leende på sin sluga älskarinna, medan Morton svepte sin kappa
omkring sig, tog sitt svärd under armen och gick rakt till det
hus, der den unga adelsmannen hölls fängslad. Vid sin
framkomst frågade han skildtvakterna om någonting ovanligt
förefallit.
"Ingenting att tala om," sade de, "utom att Cuddie tog fast
en flicka, och Kapten Balfour afskickat två ilbud, det ena till hans
Vördighet Ephraim Macbriar och det andra till Kettledrummle,
hvilka båda äro ute i hvar sina städer emellan Burley’s läger
vid Tillietudlem och hufvud-härens hög-qvarter bredvid
Hamilton, för att predika folket i vapen."
"Afsigten var, gissar jag, att kalla dem hit?" sade
Morton med låtsad likgiltighet.
"Ja, så förstod jag det," svarade den skildtvakten, som
talat med budbärarne.
"Han ärnar sammankalla en segrande majoritet i rådet,"
tänkte Morton för sig sjelf, "för att hämma allt motstånd
genom ett öfvervägande röst-antal, och stadfästa hvarje handling
af grymhet som han kan besluta sig för. Jag måste skynda mig,
för att ej förlora tillfället."
Då han inkom till Lörd Evandale, fann han honom slagen
i kedjor och liggade på en halmbädd i en eländig vindskammare
af den usla bondkoja, som tjenade honom till fängelse. Han var
vid Mortons inträde antingen försänkt i slummer eller i djupt
eftersinnande, och vände, när han uppväcktes, ett ansigte emot
honom, som var så medtaget af blodförlust, brist på sömn och
knapp kost, att ingen skulle i honom kunnat igenkänna den käcka
krigaren som förhöll sig så tappert i skärmytslingen vid
Loudon-hill. Han röjde ingen öfverraskning vid Mortons plötsliga inträde.
"Det gör mig ondt att se er i en sådan belägenhet,
Mylord," sade den unga Höfdingen.
"Jag har hört att ni är en beundrare af poesi," svarade
fången; "i så fall, Mr Morton, torde ni ihågkomma dessa rader —
fanatismen. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
