Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•273
"Mylord, General Dalzells tänkesätt äro sådana, som vi
väntat dem af honom, Ers Nåds sådana vi voro beredda på att
ni skulle täckas hysa; men jag kan ej afhålla mig från att
tillägga, att i händelse vi skulle ingå på den ovilkorliga
undergifvenhet, hvarpå ni behagar vrka, torde det alltid vara något
tvifvelaktigt, huruvida äfven Ers Nåds bemedling kan förskaffa
0s3 någon synnerlig lindring, när Konungen är omgifven af
sådana rådgifvare. Men jag skall meddela våra anförare Ers
Nåds svar på vår ödmjuka anhållan, och eftersom vi ej
kunna erhålla fred, måste vi bäst vi kunna bjuda kriget
välkommet."
"God morgon, sir," sade Hertigen. "Jag uppskjuter
anfallet för en timma, men också blott för en timma. Om ni
har något svar att afge inom denna tidrymd, skall jag
emottaga det här, och önskar uppriktigt att det måtte blifva sådant,
att det besparar blods-utgjutelse."
I detta ögonblick vexlades ett nytt betydelsefullt
småleende mellan Dalzell och Claverhouse. Hertigen varseblef det,
och upprepade sina ord med mycken värdighet.
"Ja, mine herrar, jag sade det jag hoppades svaret måtte
bli’ sådant, att det besparade blods-utgjutelse, och hoppas att
dessa tänkesätt hvarken behöfva ert förakt eller kunna ådraga
sig ert misshag."
Dalzell besvarade Hertigens vredgade ögonkast med en
sträng blick, men utan att yttra ett ord. Claverhouse, hvars
läpp kröktes af ett ironiskt småleende, bugade sig och sade,
"Att det ej anstod honom att bedömma behörigheten af Hans
Nåds tänkesätt."
Hertigen gaf Morton ett tecken att aflägsna sig, hvilket
han åtlydde, och beledsagad af sin förra eskort red han
långsamt genom hären, för att återvända till insurgenternas läger.
Då han passerade förbi det vackra Skottska Lifgardet, fann han
Claverhouse redan i spetsen för detsamma. Så snart denne
varseblef Morton, red han fram till honom och tilltalade honom
med all möjlig artighet,
"Jag tror detta ej är första gången jag råkat Mr Morton
af Milnwood?"
"Det är ej Öfverste Grahame’s fel," sade Morton med
ett bittert leende, "att han eller någon annan nu besväras af
min närvaro."
"Tillåt mig åtminstone att säga," svarade Claverhouse,
"att Mr Mortons närvarande ställning bekräftar det omdöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
